Anna Ellström

Kor äter hö från bal medan två personer ser på i vinterhage

Magdalena och Oscar.jpg

En stor ensilagelimpa placerad i en tallplantering knappt två mil utanför Östersund är i sig en udda syn. Ännu mer exotiskt blir det när en stor mängd lurviga dikor dyker upp bland snö och tallplantor på det närmsta krönet. När fastgödselspridaren fyllts med foder och rör sig mot dagens utfodringsplats, följer de efter i en lång rad.

<h2>”Korna inte ute efter tak utan vindskydd”</h2>Magdalena Persson och Oscar Hansson håller för tredje vintern sina dikor i de stora hagarna på gården i Orrviken enligt kontrollprogrammet för utegångsdjur utan ligghall. Uppfödningsformen har valts utifrån både ekonomi och intresse.– Det kostar mycket för oss här uppe att köpa strö och när vi hade djuren i ligghall såg vi att många av kossorna lika gärna ville sova i skogen. De är inte ute efter tak, utan vindskydd, säger Oscar Hansson.

<h3>Fakta: M.O.A.S.T</h3>Drivs av: Magdalena Persson (ägare) och Oscar Hansson (arbetsledare), med hjälp av åtta anställda och barnen Tova och Sixten Hansson, 15 och 13 årVerksamhet: Höförsäljning, snöröjning, köttproduktion och landskapsvård.Jordbruksareal: Brukar 750 hektar åker och 250 hektar naturbeten, varav merparten är arrenden, spridda på flera håll i Jämtland och HärjedalenSkog: Nästan 600 hektarDjur: 180 dikor i utedrift utan ligghall. 700 tackor i utedrift med ligghall och vinterlamning inomhus.

Magdalena Persson ser bara fördelar med utedriften.– Med så här stora ytor kan korna alltid välja en ny plats, så de håller sig rena. Överlag har vi väldigt friska djur med bra fötter. Men utedriften kräver mycket passning och kontroll och man måste vara intresserad av både djur och väder för att det ska fungera, säger hon.I tio år har Oscar och Magdalena drivit företaget M.O.A.S.T med höförsäljning och snöröjning. Djurhållningen startade 2019 med 15 kor på hemgården i Oviken. Men glädjen i att vårda landskapet och se djur födas och växa sig fina gav mersmak. Fram till köpet av gården i Orrviken för tre år sedan baserades lantbruket helt på arrenden.– Det började med att vi tog hand om småbitar i utkanten av länet som ingen annan ville ha, men nu har vi även större fält, säger Magdalena Persson.<h2>Djuren ska ta över skötsel av igenväxta beten</h2>– I Jämtland har det på många ställen inte funnits någon bonde på 50-70 år. Hugger vi upp de igenväxta betena kan djuren sköta fortsättningen, säger Oscar Hansson.I dag brukar de totalt 750 hektar åker, 250 hektar naturbeten och nästan 600 hektar skog. Allt överskott från höproduktion och snöröjning har de senaste åren använts för att köpa djur. Under tiden har även köttproduktionens ekonomi utvecklats i en positiv riktning.– Tjurkalvarna, som säljs vid sex–åtta månaders ålder, ger dubbelt så bra betalt som när vi började, konstaterar Oscar Hansson.Utöver de idag 180 dikorna i utomhusdrift har en storsatsning gjorts på lammproduktion, bland annat för att kunna växelbeta under sommaren. Målet är att dagens 700 vinterlammande tackor ska utökas med ytterligare 300.– Men vi vill inte bygga fast oss i någon dyr lagård. Om marknaden sviktar eller vi vill sluta ska det bara gå att ringa djurbilen, resonerar Oscar Hansson.

Kor med gula öronbrickor vandrar i vintrigt skogslandskap

Kor bland tallplantorna.jpg

Korna hugger in på det nya ensilaget, som sonen Sixten spridit i ett tunt lager på marken bland tallplantorna. Utöver ljudet från några enstaka koskällor är det tyst och lugnt.– På det här sättet får alla möjlighet att äta. Det blir en helt annan grej än tuppfäktningen vid en foderhäck, säger Oscar Hansson.När temperaturerna kryper under 20 minusgrader ökar foderåtgången till de 180 djuren med ungefär en stor rundbal per dag.– Men vi har inga kostnader för el, inga ventilationsfläktar, ingen utgödsling och inget underhåll av byggnader. Och banklån är väldigt skönt att slippa, säger Oscar Hansson.I djurgruppen finns en blandning av hereford, simmental och lite charolais.– Eftersom vi går bland korna hela tiden har vi egentligen bara valt djur utifrån att de ska vara trevliga och lätthanterliga. Hereford är både lugna och duktiga mammor, säger Magdalena Persson.Jämtlands frost och tjäle från december till mars passar för utomhusdriften.– Men även här måste man vara på hugget. Utfodras djuren på samma plats i två veckor blir de alldeles svarta, säger Oscar Hansson.Före och efter tjälperioden flyttas utfodringsplatserna oftare. Oscar hämtar en rundbal med torrhö och förevisar hur de då brukar rullas ut som både utfodring och liggunderlag.– Många tror att vi har ett stort foderspill, men det är bara ungefär 5 procent som blir gödselförorenat. Och så behöver vi inte köpa något strö alls längre, säger han.Nu på vintern, när fållorna är färre, läggs mindre tid på dikorna än under sommaren. Utfodringen görs i regel varannan dag. Om inget särskilt hänt, som att en hage blivit nerriven av en älg, klaras jobbet av på en knapp timme.– Om Oscar kör in traktorn med maten kan jag räkna djuren och lätt se om något hänt eller om någon ko fattas, säger Magdalena Persson.En behandlingsbox finns med plats för tre–fyra kor.– Men den har vi inte behövt använda. Överlag är det väldigt lite problem med djuren. Har vi några hältor är det snarare på sommarbetet, säger Magdalena Persson.I den mer uppvuxna skogen intill tallplanteringen är snön väl upptrampad och hyggets snålblåst borta.– Här gillar djuren att vara på natten och när det är styggväder, säger Magdalena Persson.

Gul hjullastare arbetar i snötäckt landskap med kor på höjden i bakgrunden

Kor och ensilagelimpa.jpg

Strax når hon en av bäckarna som rinner genom fastigheten och förser djuren med naturligt vatten under hela vintern. Även nu när den är istäckt gör vattentrycket att nya hål ständigt öppnas upp när andra frusit igen.– Korna är väldigt bra på att hitta vatten och brukar också kunna trampa upp nya hål, säger Magdalena Persson.Inför kalvningsperioden i april och maj flyttas korna från skogen till en gödselfri åkermark, med tillgång till en mindre skogsyta som vindskydd.– Ofta kalvar de där i skogskanten. Om det finns snö kan vi även skotta upp 200 meter långa vallar som ger vindskydd på bägge sidor. Senare kan vi styra ner djuren igen på skogen, men har vi dem på 70 hektar vid kalvningstillfället får vi leta kor hela tiden, säger Oscar Hansson.Under de tre utedriftssäsongerna har han bara saknat ladugården vid ett fåtal tillfällen.– När det kommit en snöstorm i mitten på april har jag tyckt synd om kalvarna. Men efter 24 timmar har det gått över och blivit varmt igen, säger han.Innan isvägen över Storsjön öppnat, tar bilresan till hemgården i Oviken minst en halvtimme. 15-åriga dottern Tova har, tillsammans med en anställd, hållit ställningarna i lagården. Nu i månadsskiftet januari–februari är vinterns sista lamningsomgång i sin mest intensiva period, med 250 nya lamm på tre dygn.– Det har kanske kommit tio medan ni var borta, rapporterar Tova Hansson till föräldrarna.Ungtackorna går på ett bete i närheten där de helst hänger i en träddunge. Till de tre plåtligghallar som ställts upp längre bort rusar de nu enbart för att en rundbal torrhö rullas upp framför. Oscar Hansson och Magdalena Persson hade önskat att det fanns ett kontrollprogram även för får utan ligghall.– Lamningen är inte att tänka på utomhus, men resten av tiden är det en helt onödig investering för oss att köpa dyra ligghallar, säger Oscar Hansson.

<h3>Fakta: Tips till den som är nyfiken på utedrift</h3>Se till att ha lämpliga markförhållanden med lätta och väldränerade jordar om det inte är tjäle under vintern.Använd djur som sätter tillräckligt med hull.Ordna vattentillgång som alltid fungerar, helst naturligt vatten.Tänk på att det hela tiden krävs anpassningar till vädret, exempelvis att hitta en bra utfodringsplats vid snöstorm.<h3 class="source">Källa: Oscar Hansson och Magdalena Persson.</h3>

Magdalena Persson och Oscar Hansson trivs med att hålla dikor ute utan ligghall under jämtländska vinterförhållanden. Friska och lugna djur och att slippa banklån är några av fördelarna.

Magdalena Persson och Oscar Hansson trivs med att hålla dikor ute utan ligghall under jämtländska vinterförhållanden. Friska och lugna djur och att slippa banklån är några av fördelarna.

Lust och ekonomi talade för utedriften

Vill du läsa Land Lantbruks innehåll?

Bli medlem i LRF

Prenumerera