Familjeskogsbruket behöver bli mer innovativt
Att plantera, röja och gallra i tid vet vi alla är nyckeln till framgång, men hur ser vi till att det blir gjort? Det skriver Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Jag avslutade min förra krönika med orden ”det är viktigt att svensk skogsindustri är mer innovativ och modig än på länge”. Detta med tanke på att vi just nu blir rejält utmanade på världsmarknaden och att vår konkurrenskraft sätts på prov. Denna krönika skulle jag vilja reflektera över vad vi kan göra på våra skogsgårdar.
Vi kommer från en situation där lönsamheten i skogsbruket har utvecklats väldigt väl de senaste fem åren vilket är mycket välkommet. Tittar vi på lönsamheten historiskt så har den drivits till stor del av den mekanisering som har skett i skogsbruket under lång tid. Tyvärr kan vi väl konstatera att den snabba utveckling som skedde under flera decennier mattades av en bit in på 2000-talet, eftersom de stora stegen var tagna. Gränsen när det gäller storleken på maskiner med större kapacitet började göra sig påmind inte minst i familjeskogsbruket. Sannolikt kommer utvecklingen nu att mer handla om precision och att göra åtgärderna mer rätt och i rätt tid.
Den lönsamhetsutveckling vi sett de senaste åren har ju till mycket stor del berott på att det blivit ett råvaruunderskott kombinerat med starka marknader. Nu när det blir tuffare på färdigvarumarknaderna gäller det att vi tar tag i det vi kan påverka både i industrin och i skogen.
Här kommer självklart skogsskötseln in. Att plantera, röja och gallra i tid vet vi alla är nyckeln till framgång, men hur ser vi till att det blir gjort? Vi håller sakta men säkert på att få fram mer olika skogar, jämfört med de skogar som danades för fyra-fem decennier sedan. Vi vill ha mer löv, mer blandskogar, kanske vissa områden som brukas hyggesfritt och så vidare. Är vi riggade för detta och är våra företag som säljer skogsbrukstjänster riggade för denna nya verklighet? Mitt svar är att här finns mycket mer att göra!
Vi ser ett antal utvecklingsprojekt som arbetar åt detta håll vilket jag tycker är välkommet. Ett exempel är NFA-tekniken som ger stöd till föraren som gallrar så att hen får hjälp med att gallra lagom hårt. Ett annat exempel är satsningen på skonsammare markberedning och bättre planteringspunkter.
Jag vet att det pågår otroligt mycket utveckling när det gäller fjärranalys i skogen. Som skogsägare skulle jag gärna se tjänster som än mer precisa i tid, plats och när olika åtgärder bör göras. Här tror jag att vi skulle kunna öka precisionen och därmed både tillväxt och kvalitet på vår råvara betydligt.
Jag har en övertygelse om att svenskt familjeskogsbruk står väldigt starkt internationellt sett med vår variation. Men vi behöver också bli mer innovativa och modiga!