Gröna begrepp på folkets beställning

Det går att göra många ordlekar med adjektivet grön. Med lanseringen av den nya gemensamma rapporten om grön uppväxling, och den tidigare rapporten om kostnader för lantbrukets gröna omställning, har vi använt grön i benämningen av de två rapporterna. Grön omställning har sin bakgrund i de 16 svenska miljökvalitetsmålen som riksdagen beslutade om år 2000 och i EU-direktiv. Grön uppväxling har sin bakgrund i riksdagsbeslutet 2017 om en livsmedelsstrategi för Sverige. 17 år mellan besluten men båda har alltså en demokratisk förankring och förhåller sig till varandra genom att de är två sidor av samma mynt. Det går inte att bara välja det ena.

På sätt och vis är omställning i begreppet grön omställning inte ett passande ord för oss i lantbruket. Omställning kan låta som att vi gjort så lite miljöarbete i så många år att vi nu måste göra en hel omställning. Så är det inte. Vi har arbetat envist med hållbarhetsfrågor före ordet hållbarhet började användas. Ett detaljexempel är att riksdagen 1984 beslutade om ett särskilt åtgärdsprogram mot näringsläckage från odling. Det har vi arbetat med under de 42 åren sedan dess. Begreppet grön omställning blev ett standardbegrepp i svensk miljöpolitik först efter 2015 och har sin bakgrund i att ställa om till fossilfritt. Det vill vår del av näringslivet lika mycket som alla andra. Men ordet passar inte lika bra för andra aspekter som biologisk mångfald eller andra miljöfrågor. Ställa om från vad till vad?  

En del åtgärder på gården uppfyller i lika delar grön omställning och grön uppväxling. Till exempel att restaurera naturbetesmarker som både ger mer natur och mer mat i form av mjölk och nötkött. Eller att göra biogas av stallgödsel. Andra åtgärder ger bara det ena gröna, som våtmarker, som inte ger ökad produktion av mat. På ungefär det här sättet får var och en ta ställning till vad som är vettigt att göra på den del av planeten som man sköter.

Båda de gröna begreppen är alltså beställda av folket. De vill ha båda. Samtidigt. Mer mat, mindre miljöpåverkan och mer natur. Och det finns ingen annan än vi som kan göra jobbet. Men vi kan inte göra det själva. Det är samhället, inte lantbruket, som har ett problem med att miljö-, klimat- och matmål inte nås. De tre målen kan kanske nås samtidigt, men inte genom att vi fortsätter lägga bara 13 procent av den disponibla inkomsten på mat. Nu med lantbrukets erfarenhet av snart 50 års hållbarhetsarbete är tiden mogen för att ta bladet från munnen och förklara att det är en illusion.

Markus Hoffman,
Hållbarhetsexpert LRF