Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Med andan i halsen, efter att precis ha hunnit in i pendeltågsvagnen innan dörrarna stängdes, slog jag mig ner mitt emot en äldre man. Jag satte ryggsäcken i knät, suckade ljudligt, lättade lite på halsduken, lade vantarna i väskan, tog fram telefonen och började slöläsa. Efter en stund säger mannen: ”Ursäkta en framfusig fråga – men är du mycket trött?” Jag tittade förvånat upp – frågan var både oväntad och berättigad. Jag var helt riktigt mycket trött, och det syntes tydligen på mig. Frågan blev början på ett fint möte.
Det blev ett 20 minuter långt samtal om arbetslivet idag, vintermörkret och normaltid, förberedelser inför julen samt unghundar. När människor möts händer något viktigt. I samtalet föds nya idéer och gamla kan utvecklas. Det är i mötet – runt ett bord, ute på ett fält eller i ett fikarum – som förståelse för varandras förhållningssätt växer.
Men för att möten verkligen ska betyda något krävs mer än att människor bara pratar. Det krävs att vi lyssnar. På riktigt. Att vi vågar ta in andras perspektiv, även när de skiljer sig från våra egna. När frågor får skava lite, när någon ställer en nyfiken motfråga och när ingen anser sig sitta inne med hela sanningen ensam – då kan ett plus ett bli tre.
Möten mellan människor handlar inte om att vinna diskussioner utan om att komma framåt, i sina egna tankar, eller tillsammans. På min arbetsplats Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA), är möten vårt främsta arbetsverktyg. En av våra viktigaste uppgifter är att utgöra en mötesplats där olika discipliner och intressenter där de areella näringarna kan mötas på riktigt.
I dag är de vetenskapliga akademiernas uppdrag viktigare än någonsin. I en värld av hypersnabba medier, där tro, tyckande och falska nyheter utvecklats till maktinstrument, ska vår akademi värna och stå upp för saklighet, objektivitet, faktabaserad vetenskap och praktisk erfarenhet. I dag, när information lätt blir uppdelad i åsiktsbubblor och snabba svar, är det mänskliga mötet viktigare än någonsin.
När vi tar oss tid att mötas, lyssna och dela perspektiv skapar vi större förståelse för varandra och bättre möjligheter att ta oss framåt. Väl framme vid min hållplats klev jag av tåget lättare i kroppen och betydligt mer fylld med energi än på länge. Mannen satte upp handen i en värdig vinkning, och anade nog inte att hans fråga satte i gång en massa tankar hos mig. Eller så var det precis det han gjorde.
Sara Österman, agr dr och akademiagronom,
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien