Skador på jordbruksmark och planteringar på grund av skoterkörning är redan förbjudet enligt nuvarande lagstiftning. Frågan är om restriktiva tolkningar är lösningen, eller om det snarare handlar om bristande tillsyn och konsekvens. Det skriver Martin Borg, skogsägare, snöskoterguide och utbildare i Västerbotten.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget: Snöskoter ingår inte i allemansrätten av Anton Öhrlund, ordförande LRF Västernorrland, Nils Björid, ordförande LRF Jämtland, Jenny Karlsson, ordförande LRF Norrbotten och Stefan Lindgren, ordförande LRF Västerbotten.
Tack för ert svar. Det är positivt att vi är överens om att snöskoterkörning är viktig för både näringsliv och fritid i norra Sverige. Genom initiativet Friåkare på riktigt har jag under lång tid arbetat för att öka kunskapen om gällande regelverk bland skoteråkare. Det ger mig också en god inblick i hur frågan uppfattas ute i verkligheten — och där finns en oro som jag upplever att ni underskattar. Ni hänvisar till ett "nytt rättsläge" med stöd i terrängkörningsutredningen från 2019. Samtidigt är det viktigt att påminna om att utredningen inte ledde till någon lagändring. Terrängkörningslagen gäller fortfarande. Flera jurister jag varit i kontakt med delar inte uppfattningen att rättsläget skulle ha förändrats i den omfattning som nu antyds. Det gör att talet om enighet framstår som mindre självklart.
Min ursprungliga fråga kvarstår: Vad avser LRF göra för att säkerställa efterlevnaden av redan gällande lagstiftning?
Det som beskrivs som problem – skador på jordbruksmark och planteringar – är redan förbjudet enligt nuvarande lagstiftning. Om problemen har funnits under lång tid väcks frågan om det verkligen är ytterligare restriktiva tolkningar som är lösningen, eller om det snarare handlar om bristande tillsyn och konsekvens. Utan faktisk tillämpning riskerar regelverket att förlora legitimitet. Det leder i sin tur till ökade motsättningar mellan markägare och skoteråkare — något som ingen av oss vinner på. Kommuner har redan i dag möjlighet att införa regleringsområden där behov finns. Det är ett verktyg som kan användas där terrängkörningslagen inte räcker till. Men även där förutsätter effekten att reglerna faktiskt följs upp. Jag vill också understryka att jag, utifrån min tolkning av gällande rätt, fortsatt menar att passage utan skada och i enlighet med Terrängkörningslagen är tillåten. Det är en principiell fråga om proportionalitet och rättssäkerhet – inte en uppmaning till oansvarig körning.
Som både markägare och engagerad i skoterfrågan ser jag större långsiktig risk i att legitima, laglydiga aktörer upplever att spelreglerna förändras genom tolkning snarare än genom lagstiftning. Om vi menar allvar med ”ordning och reda” behöver vi börja med tydlighet, konsekvent tillämpning och respekt för det regelverk som faktiskt gäller
Martin Borg
Skogsägare, snöskoterguide och utbildare
Västerbotten
