Det går inte att tvinga människor att flytta till branschens jobb, och våra företag vill heller inte ha anställda som är tvingade att vara där. Att strypa kompetensförsörjningen för våra företag är inte en lösning, det är ett hot. Det skriver Lena-Liisa Tengblad, VD Gröna arbetsgivare.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige har länge varit känt för sin unika arbetsmarknadsmodell där fackföreningar och arbetsgivare gemensamt förhandlar fram löner och arbetsvillkor. Denna modell har varit grunden till den svenska arbetsmarknaden och tjänat landet väl. Inom kort kommer det dock att läggas en utredning på regeringens bord som allvarligt utmanar modellen.
Utredningens direktiv är att föreslå ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare i nivå med den svenska medianlönen och det finns ingen anledning att tro att utredaren kommer att komma fram till något annat förslag. Bakgrunden är en ny politisk viljelinje om att minska arbetskraftsinvandringen. Både socialdemokrater och borgerliga politiker har som skäl anfört problem med arbetslivskriminalitet såväl som en önskan om att jobben borde gå till arbetslösa inom landet.
Problemet är bara att lönegolvet inte åtgärdar dessa saker, det finns fler problem än så.
Det förslagna lönegolvet utgår från den svenska medianlönen, oberoende av bransch. Det innebär i praktiken att branscher med lägre lönespann riskerar att helt slås ut om företagen inte är beredda att betala arbetskraft från tredjeland avsevärt mycket mer än den inhemska personalen.
För skogsbranschen innebär det att personal från exempelvis Albanien skulle få löner på uppåt 50 procent högre än svensk personal. Det innebär alltså stora kostnadsökningar för företagen, och detta utan ökad produktivitet, på redan tunna vinstmarginaler. Det borde vara uppenbart för alla att det är helt orimligt.
Detta underminerar hela den svenska partsmodellen. Redan förhandlade löner underkänns i praktiken av politiker, trots att hela poängen med den svenska modellen är att politiken ska hålla sig utanför lönebildningen. Den svenska modellen bygger på en stark förhandlingskultur mellan fackföreningar och arbetsgivare, där parterna gemensamt kommer överens om löner och arbetsvillkor.
Inom kort startar en ny avtalsrörelse. Vi befinner oss i ett mycket känsligt ekonomiskt läge med fortsatt hög inflation som återigen kommer att kräva ett stort ansvar från både fack och arbetsgivare för att ge företag och anställda bästa möjliga förutsättningar. Genom att införa ett lönegolv på det här sättet föregriper regeringen processen och sätter sig själva i förarsätet.
Ambitionen att minska arbetslösheten i Sverige är lovvärd, men det här är inte rätt sätt. Redan idag står det arbetslösa människor i Sverige fritt att söka jobb inom skogsbranschen, och suget efter arbetskraft är stort. Dessvärre ser vi inte att detta sker.
När vi frågar företagen om varför, anför de i hög grad att människor upplever jobben som tunga och att de dessutom ligger avsides. Det går inte att tvinga människor att flytta till branschens jobb, och våra företag vill heller inte ha anställda som är tvingade att vara där. Att strypa kompetensförsörjningen för våra företag och samtidigt riskera hela den grundläggande svenska arbetsmarknadsmodellen är inte en lösning, det är ett hot.
Lena-Liisa Tengblad
VD Gröna arbetsgivare
