Omvärldsläget uppmanar oss alla till en förbättrad beredskap. Ur ett lantbruksperspektiv handlar det om att redan i dag kunna producera det vi behöver i morgon, oavsett hur vår närmaste omvärld ser ut, skriver Marie Lundberg.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Ur ett militärt perspektiv har Norrbotten och norra Sverige historiskt haft en viktig säkerhetsstrategisk roll. Det var därför min egen hemstad Boden benämndes som ”Låset i norr” inom vida militära kretsar. En strategisk viktig militär knutpunkt med tillgång till stora lager av förnödenheter, en stark lokal livsmedelsförsörjning samt väl fungerande logistikkedjor. En samhällelig väv som skulle klara av att stå emot olika utmaningar. Tittar vi närmare på dagens skyddsväv utifrån ett livsmedelsperspektiv blir den inte bara gles utan har också flera varptrådar med bräckliga skarvningar. Skyddsväven skulle få mycket svårt att stå emot yttre påfrestningar.
Istället för ”Låset i norr” har vi i dag fått ”Baklåset i norr”, vilket egentligen är både logiskt och naturligt. Under decennier har statliga insatser snarare lappat den nordliga lantbruksväven hjälpligt istället för att förstärka både varpen och slå in nytt, slitstarkt garn. Väven är i akut behov av att bli mycket kraftigare redan nu för att klara framtida påfrestningar. När det i landets nordligaste och största län i dag endast finns cirka 100 heltidslantbrukare varav 45 mjölkproducenter innebär det för Sverige att vi redan har passerat en kritisk massa. Därför är det så skönt att äntligen se alla bra beslut som tas på nationell nivå för att stärka lantbruket i hela Sverige. För vi är många som ser vilken fantastisk potential vi har att producera mer mat i hela vårt land – även i våra nordligaste län.
Omvärldsläget uppmanar oss alla till en förbättrad beredskap. Beredskap har blivit ett ord som nyttjas flitigt i många sammanhang. Vid en sökning får jag fram följande definition: Beredskap är ”ett tillstånd där man är förberedd att möta ett kommande tänkt läge, ofta av kritisk natur”. Ur ett lantbruksperspektiv tänker jag att det handlar om att redan idag kunna producera det vi behöver imorgon, oavsett hur vår närmaste omvärld ser ut.
Men de samhälleliga kuggarna glappar ännu och särskilt i norr där vi nu inte ens producerar vad vi behöver idag. Nu är det dags att rikta strålkastarna på kommunernas arbete kopplat till den lokala livsmedelsförsörjningen. Då de kan jobba med ökad mängd inköpt lokalproducerad mat, god barnomsorg på landsbygden, bevara och utveckla stadsnära åkermark, agera företagsvänligt när det gäller tillståndsansökningar, tillsyner och avgifter, skapa beredskapstjänster som gynnar primärproducenter och ha aktiva studie- och yrkesvägledare om lyfter utbildningar på naturbruksgymnasierna som ett framtidsyrke. Våra kommuner kan verkligen bidra på många sätt för starkare våra lokala livsmedelsproducenter. Inom vilka områden kan din kommun växla upp?
Det är dags att kräva ansvar för den lokala försörjningsförmågan.
Marie Lundberg,
Fristående rådgivare Agro Forest AB
