LRF gör Henriks ärende till ett principmål

Det finns flera delar i ärendet som enligt LRF är av principiellt intresse, men det mest iögonfallande är ändå de långtgående villkoren för hantering och spridning av gödsel.

– Det är orimligt att en lantbrukare ska behöva gå med mössan i hand och be om de boendes medgivanden när han ska sprida gödsel. Det får mig att undra om miljöprövningsdelegationen har koll på var gården ligger, säger Markus Hoffman, hållbarhetsexpert på LRF.

Han är en del i LRF:s expansionsteam som även består av juristerna Åsa Hill och Helena Andreason, alla med expertkunskap kring miljö, vatten och juridik kopplad till miljötillstånd. LRF har beslutat att göra Henrik Svenssons tillståndsärende till ett principmål och stötta överklagandet.

Helena Andreason hävdar att det är fel av en myndighet att fatta ett beslut som i praktiken lägger beslutanderätten för en verksamhet hos privatpersoner.

– Det är i strid med legalitetsprincipen. I stället bör det vara tvärtom, att grannar som är missnöjda med verksamheten får överklaga, säger hon.

Ska återkalla växtodlingsdelen

Det är juristen Lisa Kylenfelt på Ludvig & Co som kommer att driva ärendet i domstol. Hon säger att hon för Henrik Svenssons räkning kommer att återkalla den del av ansökan som avser miljötillstånd för växtodlingen. Den bör i stället falla under de allmänna tillsynsreglerna, menar Lisa Kylenfelt.

– Det har inte framkommit att det finns några särskilda skäl till dessa långtgående villkor, exempelvis i form av en klagostorm. Då blir det orimligt med dessa konsekvenser för den enskilde näringsutövaren, säger Lisa Kylenfelt.

Hon var för några år sedan ombud i det så kallade Floda Foder-målet där en lantbrukare med djurhållning och växtodling i olika bolag enligt Mark- och miljööverdomstolen bara behövde ha miljötillstånd för djurdelen.

Under 2024 gick Jordbruksverket ut med en rättsutredning om vad som avgränsar verksamheten vid en djurhållande verksamhet. Myndigheten hade tillsammans med Tillväxtverket regeringens uppdrag att förenkla och effektivisera handläggningen.

– Det var lite stånkande för att få fram det här och det beror nog på om man är jurist eller inte för hur man ser på saken. Det landade i att vi inte har mandatet att slå länsstyrelserna och miljöprövningsdelegationerna på fingrarna, säger Johannes Eskilsson, växtnäringshandläggare på Jordbruksverket.

Ser en rättsosäkerhet

En nationell myndighet försöker förenkla men de regionala myndigheterna gör alltså på ett annat sätt. Dessutom ser det inte likadant ut i alla miljöprövningsdelegationer.

– Av vad jag har hört från rådgivare gör olika delegationer på olika sätt. Vissa följer Jordbruksverkets vägledning, andra inte. Det gör ju det hela rättsosäkert, säger Lisa Kylenfelt.

En annan invändning mot handläggningen av ärendet med Labbarps gård är att företrädaren inte fick chans att yttra sig om miljöprövningsdelegationens förslag till beslut.

– Det tycker man borde vara ett rutinförfarande i stället för att villkor inte ens tagits upp under tillståndsprocessen plötsligt dyker upp för första gången i beslutet. Sedan vet jag av erfarenhet att i bland annat Västra Götalands län får man som lantbrukare yttra sig innan beslutet fattas, säger Madelene Nilsson, miljörådgivare på Hushållningssällskapet som är anlitad av Labbarps gård.

Hon är oförstående till flera av de villkor som utan förvarning dök upp i beslutet. Bara för att täcka gödselbrunnarna räknar Henrik Svensson utifrån en offert med en kostnad på någonstans runt 2 miljoner kronor.

Aldrig hört talas om förut

– Jag har aldrig hört talas om någon mjölkgård i Jönköpings län som har det kravet på sig, säger Madelene Nilsson.

Även hon ifrågasätter starkt villkoren för gödselspridning. Labbarps gård fick i stort sett bara positiv respons från de kringboende som yttrade sig under samrådet där flera tyckte det var bra att företaget vill satsa.

– Villkoren blir oerhört svåra att leva upp till och då är ett alternativ att lägga ned verksamheten. Är det vad vi vill i tider av höjd beredskap? frågar sig Madelene Nilsson.