Ambitionen är att bygga på redan hög kompetens
Ett välfungerande reproduktionsarbete är avgörande för en livskraftig hästnäring och en nyckelfaktor för näringens framtida utveckling. Det skriver Viktoria Östlund, ordförande i LRF Häst.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget: Fler veterinärer behöver få arbeta med hästreproduktion av flera företrädare för Svensk Stuteriveterinärförening, Sveriges Veterinärförbund och SLU Uppsala.
Vi delar helt uppfattningen, som artikelförfattarna lyfter i sin replik, att fler veterinärer behöver arbeta med hästreproduktion. Vi uppskattar engagemanget i att underlätta och förbättra veterinärtillgången i landet. Bristen på veterinärer är i dag påtaglig i stora delar av landet och slår hårt mot både djurvälfärd och hästföretagens möjligheter att bedriva verksamhet. Vi samtalar gärna med fler aktörer för att tillsammans diskutera hur befintlig kompetens kan användas på ett ansvarsfullt och säkert sätt.
LRF står bakom artikelförfattarnas analys att rektalisering och ultraljudsundersökning av sto kräver stor erfarenhet och hög kompetens. Det handlar inte bara om praktiskt handlag, utan i stor utsträckning om att korrekt kunna tolka ultraljudsbilder och bedöma stoets reproduktionsstatus. Det är en förmåga som utvecklas över tid. Många seminassistenter har genom långvarigt och nära samarbete med veterinärer byggt upp just denna typ av djup, kliniskt förankrad erfarenhet.
När vi lyfter möjligheten för andra än veterinärer att, med rätt utbildning och under tydligt eget ansvar, kunna ges behörighet att utföra vissa moment inom hästreproduktion är det alltså inte fråga om att sänka kraven eller att öppna upp för otydliga lösningar. Vi efterlyser en utredning för att undersöka möjligheter för ultraljudsbehörighet på ett säkert sätt som skulle kunna underlätta för fler svenskfödda hästar. Resonemanget bygger på att det ska krävas lång, dokumenterad erfarenhet som seminassistent innan vidare utbildning ens blir aktuell. Ambitionen är att bygga vidare på en redan hög kompetensnivå.
En möjlig väg framåt kan vara att utveckla en tydligt reglerad vidareutbildning till exempelvis reproduktionstekniker, med klart avgränsad behörighet. En sådan roll skulle kunna omfatta uppföljande ultraljud inför insemination och dräktighetsuppföljning, samtidigt som den övergripande veterinärmedicinska bedömningen fortsatt ligger hos veterinär. På så sätt kan veterinärernas tid användas mer effektivt och skapa bättre förutsättningar att kombinera reproduktionsarbete med vanligt kliniskt arbete, särskilt i de områden där veterinärbristen är som störst.
För att säkerställa god djurvälfärd behöver vi fortsätta att arbeta tillsammans för fler veterinärer inom området och samtidigt fråga oss hur vi kan ta tillvara den gedigna kompetens som redan finns i näringen. Vi gör det gärna i dialog med veterinärer, låt oss gemensamt se till att det sker på ett ansvarsfullt och reglerat sätt. Ett välfungerande reproduktionsarbete är avgörande för en livskraftig hästnäring och en nyckelfaktor för näringens framtida utveckling.
Viktoria Östlund
Ordförande i LRF Häst och ledamot av LRFs riksförbundsstyrelse