”Uppfödning av djur tar tid”

– Det är full fart och jag tycker att det är bra. Alla årstider har sin charm. Visst, det kan frysa vatten någonstans men i det stora hela gillar jag kalla vintrar. Allt hålls rent och fint och djuren trivs när det är kallt, säger Aron Saldner.

– Ja, vi arrenderar lantbruket av min far och mor som fortfarande äger fastigheten. De flyttade hit året innan jag föddes. Vi är inne i gängorna med ett generationsskifte. Det är mycket som ska bli rätt och alla ska bli nöjda så vi har ingen spikad tidplan 

– Nej det var det väl inte. Jag har alltid varit intresserad av lantbruk men gick skogsutbildning på Vreta. Sedan har jag jobbat inom både skog och lantbruk. Min far sa att det år han fyller 65  släpper han gården till något av barnen om de vill ta över eller arrenderar ut den till någon annan. Då sa jag och sambon att vi testar och så blev det. Den 1 april är det fyra år sedan vi började arrendera gården.

– Nej, inte alls. Hon kommer från Kisa och har haft sin uppväxt i det samhället. Paulina hade ett djurintresse redan när hon kom hit och med tiden har hon utvecklat intresse även för att driva produktionen.

– Det är djuren, att se dem växa, att få bra kalvar som man kan föda upp till slakt. Sedan handlar det om att hålla landskapet öppet. Det finns tuffa perioder ibland då djuren är sjuka och perioder då det är mycket arbete men överlag landar jag alltid i att jag trivs och att det är det här jag vill hålla på med.

– Min far har alltid haft amkor och har köpt in mycket kalvar. Vi försöker i stället köpa in färre kalvar och föda upp fler själva. Vi har fräscha moderna ladugårdar för ungdjur och i dagsläget är det mer ekonomiskt. Det har blivit svårare att få tag på kalvar. De vi har köpt in senaste året kommer från två besättningar i närområdet. Vi har en bruksbesättning med en blandning av raser som vi tycker funkar bra och som ger fin tillväxt. Målet är att ha friska fina djur med bra värden när de går till slakt.

– Ja rätt så bra men det kan alltid bli bättre. Livpriset har stuckit mer senaste året än slaktpriset. Verksamheten är lönsam men tyvärr har allt annat gått upp i pris, maskiner och delar och annat.

– Att det är ingen nyhet. Vi producenter har i flera år vetat om att det är så här det kommer bli. Det började torråret 2018 och sedan har det dalat. Vi sa redan då att uppfödning av djur är ingen quick fix, det tar lång tid att få fram en färdig slaktkropp.

– Det hoppas jag. Vi  måste få upp ögonen för det svensk- och närproducerade och att det är jätteviktigt med bönder som producerar livsmedel och håller markerna öppna för biologisk mångfald.

– Ja, det gör den. Tidigare hade jag mer av anläggningsarbeten men det har med tiden mer gått över till skogsentreprenad. Jag har en mindre gallringsmaskin. Det funkar bra att kombinera köttproduktionen med entreprenad, man kommer ut lite och träffar folk. Paulina jobbar ibland på en verkstad men har koll på alla våra djur. Nu under kalvningsperioden är hon heltid på gården.

– Jättebra än så länge, peppar peppar. Vi fick första kalven den 28 december och det har snurrat på i hög takt. Nu har vi bara några kalvningar kvar.