Skogsstyrelsen oroas över avverkningsplanerna

Sveaskogs avverkning handlar om tre cirka 200 hektar stora slutavverkningar på tre berg intill varandra strax väster om Sorsele i Västerbotten. Det handlar om totalt 600 hektar i ett och samma område. För en del kanske det låter som skogsbruk hämtat från 1960-talet. Men så är det inte. Det är Sveaskogs avverkningsplaner för den kommande vintern.

– Ja, avverkningsanmälan är klar och arbetet är på gång. Vi reagerade på storleken på hyggena, särskilt som det redan avverkats hårt runt om dessa gammelskogar. På vissa ställen känns det nästan redan som kalfjäll, säger Cecilia Persson i Storuman som handlagt avverkningsanmälan på Skogsstyrelsen.

Cecilia Persson säger att hon har ställt krav på att bolaget ska spara några nyckelbiotoper, Skogsstyrelsen och Sveaskog har även haft ett möte där man diskuterat vilka hänsyn som ska tas.

– Planeringen har blivit lite bättre och bolaget lämnar en hel del hänsynsytor och ett större område på drygt 30 hektar. Vi på Skogsstyrelsen tycker att de stora avverkningarna är ett bekymmer, men vi kan inte göra mer. Det finns inget stöd i lagen för att pröva avverkningarna, vi har kollat med Skogsstyrelsernas jurister i Jönköping, säger Cecilia Persson.

Den skog som ska avverkas på bergen, fortsätter Cecilia Persson, består av en gammal knotig skog med mycket torrakor och död ved.

– Rent skogsbruksmässigt är det inte den bästa kvaliteten på stammarna, tallen är gammal med grova grenar. Granen är inte så gammal, kanske 90-100 år, alltså precis när den får avverkas enligt lag. Det är typisk fjällgran som är ganska klen och kort.

Runt de skogar som ska avverkas finns många tidigare hyggen med plant och ungskogar, delvis med contorta och löv.

– Äldre föryngringar där man lämnat fröträd ser inte så bra ut, däremot finns det planteringar som går bra så föryngringen fungerar även om det är på 500 meters höjd över havet.

Cecilia Persson menar att det blir en stor förändring av landskapet i ett område där det tar det lång tid innan det blir stora träd igen. Och utöver jättehyggena, fortsätter hon, avverkningsanmäler Sveaskog allt fler gamla hänsynsområden, alltså skogar som bolaget tidigare skyddat. Det gäller i flera områden i Västerbotten.

– Man verkar plocka igen tussar av gamla skogar som sparats tidigare. Kanske i väntan på att den anlagda skogen ska bli avverkningsmogen.

Kristina Nilsson är stationerad på Skogsvårdsstyrelsen i Sorsele och är biträdande distriktschef. Hon bekräftar att det är en hård press på skogsbruket i inlandskommunerna.

– Det vi ser här rimmar illa med kravet i lagens föreskrifter om att ”hyggesstorleken ska anpassas till omgivningen”. Jag tycker också att det rimmar illa med skogsvårdslagens krav på jämställdhet mellan produktion och naturvård. Det här känns som ett ålderdomligt skogsbruk, jag trodde att vi kommit längre i en tid av dialog och målbilder, säger Kristina Nilsson, som beklagar att man inte kunde driva Sveaskogs avverkningar som en test av skogsvårdslagen.