Begär mer tid och restaurera förslagen
Det rimliga är att Sverige gör om och begär mer tid för förslaget om naturrestaurering. Med en ny ingång där skogsägarnas aktiva skötsel blir ett verksamt verktyg. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Ibland finns det anledning att fundera över varför man är skogsägare. Det är ganska väl kartlagt. Ägandet är en faktor, liksom att förvalta till kommande generationer, ekonomi och glädjen över att bruka och utveckla skogen till nytta för omvärlden. Att bidra med något gott. Därför blir det väldigt konstigt när omvärlden signalerar att det bästa är att göra ingenting. Drivkraften och odlarglädjen hämmas, till nackdel för alla. Och nu är det dags igen. Ett förslag om att ”restaurera” skogar kan leda till att ytterligare en miljon hektar blir reservat. Det är orimligt. Grunden är ett beslut om att återställa naturen till fromma för biologisk mångfald, däribland taiga och 14 andra typer av skog.
Fem olika myndigheter fick i uppdrag att utreda hur vi kan nå kraven med minimala uppoffringar. Kvintetten har uppenbarligen gått längre än nödvändigt. Exempelvis tas ingen hänsyn till att skogen är dynamisk. Om ett område avverkas kompenseras det av att ny skog växer in någon annanstans. Det rimliga är att se på helheten, inte varje litet område för sig. Frågan är komplex. Myndigheterna vet inte själva vad som ska skyddas. Tanken är att dra igång en karusell med inventeringar och kontroller som leder vidare till restriktioner. Det finns också en mängd åtgärder, allt från brand till återvätning. Ett problem är att myndigheterna arbetat i en sluten process.
Plötsligt ligger ett omstörtande förslag på bordet som redan i september, mitt i valrörelsen, ska resultera i en plan till EU. I Finland däremot är det en öppen process med många intressenter involverade. Det gör att man redan har uppvaktat EU om problem och till skillnad från Sverige gjort en konsekvensberäkning. Med de mest långtgående åtgärderna beräknas kostnaderna till förskräckande 30 miljarder kronor om året, främst genom minskat förädlingsvärde
Det rimliga är att Sverige gör om och begär mer tid. Att man hittar en ny ingång där skogsägarnas aktiva skötsel blir ett verksamt verktyg. Det handlar om allt från ersättning för skogsbete (en betydande del i förslaget), till betalning för olika skötselåtgärder. Problemen redan nu är att reservat förlorar sina värden för att de växer igen. Och restaureringsskogarna lär röna samma öde. Då är vi tillbaks där vi började. Förvisso framhålls att skogsägarna ska få ersättning när brukandet inskränks. Naturligtvis. Men det är fel signaler och leder fel när ledstjärnan är att göra ingenting.
Skogen behöver brukas mer mot alla målen, mångfald, klimat, rekreation, förädlingsvärden och beredskap.