Okynnesåkning är inte konsekvenslöst
Vänd dina handflator uppåt och lägg skoter i ena och mat i den andra – vad väger tyngst? Konsekvenslöst är det inte. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Den här vintern breder de vita vidderna ut sig och håller i sig. Blåkupa, kallgrader och snö vart du än ser bjuder in till ett aktivt friluftsliv. Ut på tur är aldrig sur. För att komma ut till de riktigt härliga vyerna är skotern ett riktigt bra färdmedel. På led. Hjälpmedel för att få ut saltstenar, inventera skador och köra fram ved dessutom. På egen mark. Lika doser njut och nytta. Precis som det ska vara här i livet. Hade användandet av fordonet stannat just här hade allt varit frid och fröjd. Så är det dessvärre inte. Vi har en vanvettig okynnesköring på sina håll. Fram och tillbaka ylar motorerna på lägdorna. Öppna ytor utan annan trafik inbjuder till fartlek, fastkörningar och vurpor som inte gör ont. Hela dagar, kvällar och in i natten.
Det som var alldeles vitt, orört och gnistrande till morgonkaffet är nu upptrampat och sönderkört. Huvudvärken från motorvrålen får man på köpet. Det kan kanske tyckas vara oskyldigt. Tonårsgrabbar som måste leka av sig. Bättre de får ur sig överskottstestosteronet på lägdorna än ute på stan, ursäktar papporna och betalar inte bara glatt bensinen utan deltar också gärna för att visa hur det ska gå till. Män och deras leksaker. Meningslöst och planlöst kanske det är. Men konsekvenslöst är det inte. På lägdorna odlas mat till människor och till djur som producerar mat. Vänd dina handflator uppåt och lägg skoter i ena och mat i den andra – vad väger tyngst? Snö som trampas och packas ihop förlorar sin isoleringsförmåga. Kylan tränger djupare ner i jorden, tjälen blir hårdare och markens struktur påverkas.
Särskilt utsatt är åkermark med tunt snötäcke eller där marken inte är helt genomfrusen. Trycket från moderna, tunga maskiner överförs genom snön ner i jorden. Jordens porer – de små hålrum som behövs för syre, vatten och mikroliv – pressas samman. Resultatet kan bli försämrad dränering, sämre rotutveckling och i förlängningen lägre skördar. Skadorna syns inte alltid direkt när snön smälter, men de kan visa sig i form av ojämn uppkomst, stående vatten eller packade körspår som följer med in i växtsäsongen.
Så med andra ord påverkar skoteråkningen direkt livsmedelsproduktionen och landsbygdens företagande negativt. Men den kan också ge goda inkomster till landsbygden och dess företag. Med en starkare lokal organisation kring friluftslivet och besöksnäringen där även markägarna inkluderas skulle avväpna många av de konflikter som skotern för med sig. Vem vet, kanske okynnesåkningen kan dämpas till en nivå som gör att det går att glädjas åt den frihet som skotern ger föraren?