"Det är i detaljerna som kärleken till veden finns"

Det var förlaget som ville ha en vedbok. Egentligen hade de tänkt sig en antropologi som skulle handla om ved och män på ett känslosamt sätt. Känslosamt blev det men även mycket annat.

– Jag tyckte det var bäst med en praktisk bok som visar alla detaljer i arbetet, för det är i de små detaljerna som kärleken till veden finns.

Boken är fylld av fakta, från hastigheten på en motorsågskedja till hur veden bäst ska eldas. Dessa har hämtats från forskning och blandats med Lars Myttings och andra erfarna vedälskares erfarenheter.

Och han har provat det mesta som står i boken. Två år gick åt till att åka runt och prata med personer, såga, hugga, elda och skriva.

– Det är viktigt att ha gjort så mycket själv, både för berättelses del och det blir mer liv och spänst i beskrivningen.

Succén har heller inte låtit vänta på sig.

Han som bara hade det här året kvar att ge till skrivandet innan han skulle bli tvungen att söka sig ett nytt jobb för att klara sig ekonomiskt, kan andas ut. Enligt bokförlaget har den i Norge sålts i 150 000 exemplar och i Sverige 40 000.

Det är i Elverum i Norge, vid gränsen mot Sverige som Lars Mytting har slagit ner bopålarna. För dagen är det -19 grader och det dragiga gamla huset kräver en hel del vedeldning. Två norska järnugnar hjälper till att hålla värmen men uppvärmningsdrömmen är en annan.

– Jag drömmer om att bygga ett hus från grunden och ha vedpanna. Startkostnaden är låg och det fungerar. Man är också mer i kontakt med naturen och när man eldar påminns man om när man var ute i skogen. Jag vill inte ha något automatiserat liv där man bara trycker på en knapp. Sedan får man extremt många kilowattimmar med en vedpanna.

Före vedboken var han bara en vanlig vedbrukare. I dag kallar han sig vednörd. I likhet med människorna i boken har han en passion för veden och anledningen till att det förenar tror han beror på människors mångsidighet.

– Först och främst handlar det om att vara ett med naturens cykel. Många gillar att vara förberedda och är ute och hugger och staplar i god tid. Var och ett av stadierna har sina olika glädjeämnen: Tungt arbete när man fäller träd och släpar det till vägen. Sedan när man klyver och precisionen när veden staplas. Varje stadium kräver olika egenskaper av dig. Sedan har man glädje och kan känna glädje av det som har skapats. När vintern kommer så bränner man upp allt igen och sedan får man möjlighet att hugga mer.

Ved har genom många tider också varit en överlevnadsfråga. I Norge finns fortfarande en lag som säger att alla hus över 50 kvadratmeter ska ha minst två energikällor, berättar Lars Mytting. Då handlar det oftast om att elda med ved.

– Senast för två år sedan hade vi en stor storm som gjorde folk strömlösa. Då är paniken som störst i städerna, de ringer direkt när strömmen går. Efter ett tag ringer de som bor lite längre bort. De som bor längst bort ifrån städerna ringer inte alls. De har en gjutjärnsspis och stearinljus.

Sin egen ved hugger han helst när den är kall och frusen. Då delar sig klabbarna lätt. Vedklyv är inte heller något för den nyfunne vednörden.

– Det går fortare med yxa för man slipper vänta på maskinen och behöver inte ändra greppet.

En bild i boken illustrerar hans egen huggkubbe med ett bildäck runt. Med det runt stannar vedklabbarna kvar på kubben.

– Då får man plats med fem-sex vedkubbar på kubben och man klyver dem på 20-30 sekunder. Det är mycket snabbare än om man skulle ha väntat på den hydrauliske vedklyven samtidigt blir man tillfredställd för man gör det med människans äldsta redskap, yxan.