Miljömålsberedningens förslag till skärpt lagstiftning är rättsosäkert, anser Sven-Erik Hammar, ordförande i LRF Skogsägarna. Han tar avverkning i hänsynskrävande biotoper, det vill säga mindre områden som lämnas orörda vid avverkning, som exempel.
– Det är svårt att bestämma var biotopgränserna går, förbudet blir otydligt, säger Sven-Erik Hammar.
– I en sumpskog kan ju gränserna variera beroende på om det är ett torrt eller blött år, fortsätter Sven-Erik Hammar, som anser att förbudet blir extra otydligt om det kombineras med EUs nyskapade timmerförordning.
– Den ska ju hantera olagligt virke. Innebär det då att allt virke från avverkningstrakten blir olagligt eller bara de träd som har avverkats i biotopen, frågar sig Sven-Erik Hammar, som ser samma problematik när det gäller det utökade skyddet för rödlistade arter.
Världsnaturfonden, WWF, och Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, anser att Miljömålsberedningens förslag är otillräckligt.
SNFs ordförande Mikael Karlsson, en av flera sakkunnig i beredningens arbete, skriver i en reservation att det krävs en betydligt högre lägstanivå i skogsbrukets miljöhänsyn.
Dessutom anser han att minst ytterligare 300 000 hektar produktiv skogsmark måste ges formellt skydd jämfört med förslagets 150 000 hektar.
Även Miljömålsberedningens oppositionspartier har reserverat sig.
Matilda Ernkrans, S, anser att Sverige måste göra mer för att leva upp till de internationella miljööverenskommelser som undertecknats (Rio 1992 och Nagoya 2010). För det krävs mer skyddad mark, men också en högre ambition i miljöhänsynen.
– Den nivå som gäller i det FSC-certifierade skogsbruket borde kunna bli lagstadgad, säger Matilda Ernkrans till Skogsland.