Efter avslutade studier på Handelshögskolan ville Per Nydahl se sig om i Sverige. Första resan gick till Grövelsjön och så småningom hamnade Per i byn Öjarn i norra Jämtland, där han byggde sig ett fritidshus.
– Jag kom till Öjarn för första gången när jag var runt 25 år, och jag blev direkt påverkad av att alla gubbarna i byn, i stort sett, hade ett förflutet i skogen. Jag tog starkt intryck av deras berättelser om sitt yrkesliv, berättar Per Nydahl.
Per beskriver Öjarn för över hundra år sedan som en fattig by där det var svårt att bedriva något jordbruk och männen i hushållet fick ta tjänst i skogen varje vinter åt bolagen. I stort sett alla gubbar gav sig ifrån byn och bodde i kojor i skogen.
– Det här har påverkat mig starkt. Jag märkte att skogen var nyckeln till hela deras existens i byn.
– Det fanns lite jordbruk, lite kor, lite fäbodar, lite jakt, lite fiske och både det ena och det andra. Byborna här i Öjarn var människor som inte hade ett yrke utan sex-sju för att kunna överleva. Och enda möjligheten att tjäna ihop en kontant lön var att ta jobb i skogen.
– Och allt det där beskriver Anna så bra i sin bok.
Så, för tio år sedan, fick Per och några av hans vänner upp ögonen för ett privat drivet skogsmuseum i byn Laxviken några mil bort. Per åkte dit med familjen och blev mäkta imponerad. Han berättade för vänner och bekanta om det fina skogsmuseet och SCA började skicka dit folk på besök.
Men ägaren Folke Boogh skulle fylla 80 och Per befarade att skogsmuseet snart riskerade hamna i malpåse. Så Per ringde en bekant i skogsbranschen och presenterade sin idé: att göra en bok om museet och om skogsarbetets historia.
– Och så ringer han efter några veckor och sade att det lät jätteintressant och att det inte bara var han som tyckte det. Men de tyckte bara att det var generande att de inte hade kommit på det här själva.
Men vem skulle skriva boken?
Per blev tipsad om 33-åriga Anna Stjernström, ledarskribent på Östersunds-Posten, som redan hade skrivit en bok om sin fars sågverksimperium – Camfore.
– Jag blev mycket imponerad, säger Per. Det är han också efter att ha läst Annas manus till den nya boken om skogsbrukets historia:
– Den stora grejen med boken tycker jag är det Anna kallar för mötet mellan skogens folk här uppe; å ena sidan enkelt och rätt så fattiga människor som inte hade haft något större utbyte av sina skogsinnehav. Myrarna var mer värdefulla, för där fick de i alla fall starrhö till korna. Skogen stod mest i vägen – för att använda ett uttryck som jag tror Anna kommit på. Å andra sidan entreprenörerna vid kusten – kapital, företagsamhet, initiativkraft – och hur de här båda krafterna stegvis möttes, inte minst vid älvarna.
undefined
undefined