Holmens seriebränning skapar "Jurassic Park"

Innerstön är Holmens egen Jurassic Park, säger Magnus Aretorn skämtsamt. Likt filmen om ön där skräcködlorna återskapas ska här ges förutsättningar för ett rikare liv, men här med hjälp av brand.

Det tar drygt en halvtimme att ta sig med båt till Holmenägda Innerstön i Hudiksvalls skärgård. Skogsland följer med Magnus Aretorn, skötselansvarig hos Holmen Skog i Iggesund, tillbaka till ön ett par veckor efter första bränningen.

De nära 40 brända hektaren är bara början på en lång serie bränningar - vartannat år ända fram till år 2028 ska skogen brinna på ön, totalt 380 hektar.

– Vi ser det här som ett bra sätt att gynna artrikedomen och särskilt då brandgynnade arter, säger Magnus Aretorn.

Elden ser ut att ha gått ganska ytligt, på en del områden är gräset och bärriset grönt. På andra ställen har lågorna bränt hårt på mossor, ris och upp längs stammar på tallar och lövträd.

– Det var inte optimala förutsättningar för bränningar när vi gjorde den. Jag skulle gärna sett att det brunnit lite hårdare. Genom att göra flera bränningar kommer vi säkert att få olika resultat, det gör det här med en serie bränningar extra intressant, säger Magnus Aretorn.

Bränder dödar en del men gynnar andra. Innerstön lär knappast bli hem åt utdöda skräcködlor, men väl åt sotsvart praktbagge och andra kryp och växter som för en tynande tillvaro i skogslandskap som sällan brinner.

– Den här ön ligger så nära fastlandet att en brand här har samma funktion som där. De brandberoende arterna kan spridas hit.

Innan bränningen avverkade Holmen cirka 50 procent av virkesvolymen.

– Ligger man på den låga avverkningsnivån så får man räkna in den brända arealen i FCS-certifieringen trefaldigt, de 40 hektaren räknas som 120 hektar, säger Magnus Aretorn.

Det låter som om bränningen på Innerstön i själva verket är ett listigt sätt för skogsbolaget att få avverka i en skärgårdsmiljö där de annars knappast skulle få avverka?

– Inte alls. Det finns inga särskilda restriktioner för skogsbruk här på ön, vi kunde ha gjort en regelrätt slutavverkning, säger Magnus Aretorn.

Den näring som branden frigjort kommer säkert att ge ett rikt liv med brandgynnade arter och så småningom en ny skog.

– Vi kommer att följa utvecklingen på ön själva, men jag hoppas även kunna locka någon forskare att studera vad den här serien av bränder kan betyda för mångfalden, säger Magnus Aretorn.