Tvärtom mot vad Tidöpartierna ofta framställer sig, så stärker deras förslag inte äganderätten, minskar inte byråkratin och ökar inte lönsamheten för skogsägare. Det skriver Rebecka Le Moine, riksdagsledamot för Miljöpartiet, om miljömålsberedningen.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Miljömålsberedningens uppgift var att översätta internationella mål och EUs lagstiftning till konkret genomförande i Sverige. Vad innebär omställningen och skyddet för oss, som ett av de mest skogsrika länderna i EU?
En relevant fråga. Men tyvärr blev det bara tjafs. Miljömålsberedning har under en utdragen tid bara hakat upp sig på frågan: Vad är en urskog?
Det är nämligen ett av kraven från EU. Att ur- och naturskogar ska skyddas. Regeringspartierna, som sitter i skogsindustrins knä, frågade då snällt. Vad vill ni? Massaindustrin som nu riskerade att råvaruströmmarna skulle minska med hela 0,1 procent till den svenska industrin, rasade. De la i ytterligare en växel och kom på att: nej, det är inte gammelskogar som ska skyddas. Det är gamla skogar! 180 år i genomsnittsålder ska skogarna ha i Sverige för att uppnå kriterierna för att undantas från skogsbruk.
Men vad betyder det i praktiken? Naturvärden i skogen kräver tid för att skapas. Men i skogen pågår livet hela tiden, och det betyder att det finns naturlig förekomst av små plantor, som drastiskt sänker medelåldern. Det är inte heller så att en skogs betydelse för naturen enbart utgörs av åldern på de nu levande individerna av träd, till exempel är mängden och nedbrytningen av redan döda träd oerhört viktig.
Det är som att be UNESCO ändra kriterierna för ett världsarv. En plats historiska betydelse eller ålder ersätts med ”vad är medelåldern på de nu levande människorna i staden?”. Det tycker jag är helt bisarrt. Med denna ändring så är det cirka 70-80 procent av det som verkligen behöver och enligt EU ska skyddas, som kommer sakna skydd i Sverige.
Det är beklämmande hur man från Tidö-partierna gång på gång missar chansen att omsätta EUs lagstiftning till en gynnsam situation, både för skogsägare, klimatet och den biologiska mångfalden.
Vi i Miljöpartiet vill:
- Se 30 procent skydd av värdefull natur, med en prioritet på det sista av det sista, det vill säga ett skydd av de kvarvarande ur- och naturskogarna
- En övergång till hyggesfritt naturnära skogsbruk, med mer fokus på skogsägarens ekonomi än på de stora bolagens aktieutdelning, mer fokus på långlivade istället för kortlivade produkter, och mer fokus på kvalitet än kvantitet
- En restaurering av Sveriges utarmade skogar. Detta enligt den nu gällande lagen, som syftar till att återställa skadade ekosystem i hela EU
Dessa förslag vet alla motverkas av Tidö-partierna, och det gör de med stolthet. Men tvärtemot mot hur de ofta framställer sig, så stärker deras förslag inte heller äganderätten, minskar inte byråkratin och ökar inte lönsamheten för skogsägare. Deras politik är att stoppa huvudet i sanden och låta ”frihet utan ansvar” råda.
En missad chans för alla de som vill ta tillfället i akt och ställa om.
Rebecka Le Moine
riksdagsledamot (MP) och talesperson för biologisk mångfald.
