Det är viktigt att LRF försvarar markägarens rätt till rådighet över sin mark och sin plats i debatten om utveckling av den mark som ligger utanför städerna. De tskriver Lars Fernqvist, arkitekt, Arvika.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln Strandskyddslagen hindrar landsbygdsutveckling av Ulf Nordentjell.
Markägarna på landsbygden måste ta översiktsplaner på allvar och få bort alla nybyggnadsförbud! 1986 fick Sverige ny Plan- och Bygglag (PBL). Beslutsfattarna var stolta över att lagen var fri från nybyggnadsförbud. Samtidigt tolkades strandskyddet från 1975 som en dispensibel lag. Vid ansökningar om dispens kunde både länsarkitekt och stadsarkitekt besöka området för att se helheten och samråda med markägaren.
I dag beskrivs strandskyddslagstiftningen som en förbudslag och att det generella förbudet på 100 meter kan utvidgas upp till 300 meter. Länsstyrelsen pekar ut behovet av utvidgning och beslutar med stöd av Miljöbalken att utvidga strandskyddet/nybyggnadsförbudet.
Länsstyrelsens förslag till beslut kungörs för markägaren enligt lagen om delgivning. Min uppfattning är att det är lägsta möjliga ambition för samråd om nybyggnadsförbud, långt ifrån i PBLs anda, och med respekt för det enskilda ägandet. Markägarna har inte lätt att både hitta och förstå länsstyrelsens beslut om nybyggnadsförbudet.
En tydlig kritik av förfarandet förs fram av LRF i ett remissyttrande från 2014. Kommunal översiktsplan (ÖP) är för markägaren en viktig budbärare. I PBL beskrivs ÖP som vägledande och att den inte är bindande. Den kan också vara forum för idéer, utveckling och politiska visioner. Kommunen ska hålla den aktuell och minst en gång under mandatperioden ta upp den till prövning. Det vore välgörande om fler enskilda markägare diskuterade med valda fullmäktigepolitiker om översiktliga mark-och vattenfrågor. Något LRF kan stimulera!
Sverige gick in i EU 1994, men först 2017 infördes kravet på att tillämpa proportionalitetsprincipen. Att ingen ska tvingas tåla att samhället inskränker användning av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen finns inskrivet i grundlagen, och även i skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Jag kan hitta många områden i översiktsplaner som har drabbats av det utvidgade strandskyddet utan att länsstyrelsen har redovisat ett enda angeläget allmänt intresse, befintligt eller förväntat. Dock redovisar länsstyrelsen i intresseprövningen enligt Miljöbalken att förordnanden om utvidgning av strandskyddet inte går längre än vad som krävs för att syftet med strandskyddet ska tillgodoses. Problemet är att det finns för många områden där inget syfte att tillgodose!
Med min bakgrund som stadsarkitekt, föreläsare, husritare, bygglovssökande och småbonde så ser jag med oro att nybyggnadsförbud verkar användas oftare. Det är viktigt att LRF försvarar markägarens rätt till rådighet över sin mark och sin plats i debatten om utveckling av den mark som ligger utanför städerna. Det finns nog inte många på landsbygden som är negativa till allemansrätten eller anser att en urgammal hävd behöver skyddas med nybyggnadsförbud.
Sunt förnuft och gedigen kunskap räcker längre!
Lars Fernqvist
arkitekt SAR/MSA
Arvika
