Att en lantbrukare ska behöva fråga hundratals grannar om lov för att få sprida gödsel är inte rimligt. Regeringen måste rensa i regelverket och återupprätta rimligheten – annars riskeras ambitionen om ökad svensk livsmedelsproduktion. Det skriver Martin Joelsson, riksdagskandidat för Centerpartiet i Kalmar län.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
När lantbrukare i dag talar om sin vardag handlar det allt oftare mindre om väder, skörd och djurhälsa och mer om paragrafer, handläggningstider och nya villkor som staplas ovanpå de gamla. Fallet med bröderna Svensson i Östergötland är inget undantag. Det är symptomatiskt för ett system som har tappat proportionerna.
Att en lantbrukare ska behöva fråga hundratals grannar om lov för att få sprida gödsel, hålla 50 meters avstånd utan medgivande och dessutom begränsas till vardagar, oavsett väderförhållanden, är helt enkelt inte rimligt. Gödsel sprids när marken och vädret tillåter det, inte när kalendern anger en viss dag. Den bedömningen måste få ligga hos den som bär ansvaret för grödan. Alltså lantbrukaren själv.
Myndigheterna hänvisar till att lantbruk ska prövas som vilken annan verksamhet som helst enligt miljöbalken. Men lantbruk är inte vilken verksamhet som helst. Det är biologiska processer, säsongsberoende produktion och en grundförutsättning för vår livsmedelsförsörjning. När staten behandlar matproduktionen som om den vore en industriell punktkälla utan hänsyn till dess särskilda villkor, då har något gått snett.
Samtidigt hör vi från högsta politiska nivå att den svenska produktionen måste öka. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) talar om att det enda felet med svensk matproduktion är att den är för liten. Regeringen lyfter Livsmedelsstrategin 2.0 och betonar vikten av stärkt konkurrenskraft. Orden är tydliga.
Men ute i bygderna i länen är verkligheten en annan. Där lever byråkratin sitt eget liv. Regionala tolkningar skapar nya normer, där varje nytt beslut riskerar att bli praxis för nästa lantbrukare. Resultatet? Ökade kostnader, osäkerhet och en känsla av att ständigt stå med mössan i hand inför en myndighet som äger beslut om dina framtida investeringsmöjligheter och miljötillstånd.
Detta inlägg är inte en attack på miljöhänsynen. Svenska lantbrukare har länge legat i framkant när det gäller hållbar produktion. Men regler måste vara proportionerliga, förutsägbara och utformade med förståelse för verksamhetens villkor. Annars riskerar vi att kväva den produktion som politiken säger sig vilja stärka. Det vore djupt olyckligt då en ökad produktion är vad vi behöver.
Regeringen kan inte nöja sig med vackra formuleringar i strategidokument som Livsmedelsstrategin 2.0. Den måste säkerställa att staten också arbetar i samma riktning och mot konkreta mål. Det duger inte att tala om förenkling medan nya hinder byggs upp ute i bygderna.
Ska vi producera mer mat i Sverige – med höga miljökrav och god djuromsorg – då måste lantbrukare få vara företagare, inte administratörer, på heltid. Fler ska kunna producera mer. Det är hög tid att rensa i regelverket och återupprätta rimligheten. Annars blir ambitionen om ökad svensk livsmedelsproduktion bara ord. Regeringen har haft chansen och måste agera i frågan. Annars får en annan regering ta vid.
Martin Joelsson
Riksdagskandidat (C) Kalmar län
