Om Sverige mot allt sunt förnuft ändå ska införa naturrestaureringslagen är vår ståndpunkt att det ska ske på statlig mark, det vill säga på Sveaskogs mark. Det skriver Claes Jonsson, ordförande Sveriges Mjölkbönder.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på krönikan Naturrestaurering – men med sunt bondförnuft av Palle Borgström, Förbundsordförande LRF.
Vi delar givetvis Palle Borgströms farhågor om vad som kommer att hända om naturrestaureringslagen genomförs enligt plan. Däremot delar vi absolut inte Palle Borgströms syn på att det inte är den så kallade naturrestaureringen i sig som är bekymret.
Det är precis tvärtom. Det är naturrestaureringen i sig som är bekymret. Sverige har åkermark med hög avkastning, skogar som växer så det knakar och en hel del naturbetesmark. Vi har många små markägare som sköter eller inte sköter skogen. Allt detta leder till att vi har ett mycket varierat landskap i Sverige. Palle Borgström vill att Sverige ska vara bäst i klassen i verkligheten vad gäller naturrestaurering. När LRF vill vara bäst i klassen avskräcker det oss å det grövsta med tanke på hur det gick med LRF: s kampanj ”på väg mot världens renaste jordbruk” med flera andra initiativ. Det enda som skett efter det är att vi har tappat livsmedelsproduktion.
Vidare vill Palle Borgstöm se mer betesmark och hävdar att ”mer betesmark är något som LRF och alla vi som har nötkreatur vill se”. Vår uppfattning är att betesmark endast är viktig för oss lantbrukare och djurhållare om den ger ett ekonomiskt utbyte i form av stöd eller foder. Vill samhället ha mer betesmark så får samhället helt enkelt betala för detta. LRF verkar tycka att det är viktigare med betesmark än att vi har frihet att använda vår mark som vi vill. LRF har länge propagerat för den så kallade klimatomställningen. Vad det är LRF vill att vi lantbrukare ska ställa om till är oklart med undantag för att man vill ha högre drivmedelspriser och elpriser eftersom vi inte ska använda olja eller kärnkraft.
Vi håller med om att det inte ska flyttas pengar från Cap-budgeten men att som Palle Borgström påstå att det går att kombinera en ökning av Sveriges försörjningsförmåga på mat, äganderätt av mark och att ta mark ur bruk är rent felaktigt. Med detta resonemang anser ju Palle indirekt att vi lantbrukare inte är tillräckligt bra på att producera under nuvarande förutsättningar.
Att säga ja till restaurering är att säga ja till minskad produktion. Detta vinner vare sig LRF:s medlemmar, samhället eller naturen på. Sveriges Mjölkbönder säger bestämt nej till att Sverige ska införa naturrestaureringslagens alla produktionsbegränsningar. Vi säger nej till att försämra statens ekonomi genom att betala pengar till att ta mark ur bruk. Vi tycker att vi har en fantastisk natur i Sverige som klarar sig fint utan inblandning av vare sig klåfingriga myndigheter, EU eller politiker.
Om Sverige mot allt sunt förnuft ändå ska införa naturrestaureringslagen är vår ståndpunkt att det ska ske på statlig mark, det vill säga på Sveaskogs mark.
Claes Jonsson
Ordförande Sveriges Mjölkbönder
