I augusti presenterade landsbygdsminister Eskil Erlandsson (c) handlingsplanen för ”Skogsriket – med värden för världen”. Upplevelser och rekreation är en av de fyra grenarna, vid sidan av hållbart skogsbruk, innovation och forskning, samt den för landet så viktiga exporten.
Vår partikamrat Anders W Jonsson höjer sin lans för äganderätten och drar då den omedelbara slutsatsen att allemansrätten bör inskränkas genom förändrade lagar. Vi håller inte med honom. Följden av det skulle rent av motverka Erlandssons vision, som går ut på att skogen och skogsbygderna ska kunna erbjuda fler och bättre möjligheter till företagsamhet, såväl för de som äger mark för produktion, som för de vilka bygger sin verksamhet på att erbjuda upplevelser av skogen medan den ännu står på rot.
Den undersökning av upplevda problem med allemansrätten som tidningen ATL gjort, pekar tvärt emot Jonssons slutsatser på, att det upplevs som ett större problem med enstaka friluftsovana storstadsbor, än med grupper under ledning av guide med lokalkännedom. Bara en procent av de drygt tusen LRF-medlemmar som svarade tyckte att gruppturismen var ett problem. Bara en femtedel av skogsägarna ville inskränka allemansrätten. En orsak till det kan vara att många landsbygdsföretag med jord- och skogsbruk kombinerar upplevelseturism med sitt markägande och är beroende av tillgång till mera mark för sin sidoverksamhet.
I projektet ”Upplevelser med häst i Halland” visade det sig att ca 500 markägare och drygt 200 samfälligheter berördes för att skapa en ridled som skulle vara lämplig för en flerdagars tur genom inlandet. Det säger sig självt att många existerande företag med en sådan mängd markägarintressen, skulle få enorma problem om det skulle krävas tillstånd från var och en för att ordna kanotturer i ett sjösystem, viltsafaris, eller svampplockningsexkursioner.
Nu lyckligtvis Miljöminister Andras Carlgren (c) tydlig med att det inte i första hand är en lagändring han är ute efter. Han vill först och främst veta om det är ett problem och hur utbrett det är. Det bästa vore om Naturvårdsverket sedan presenterar en lösning som bygger på frivillighet och en striktare tillämpning av de lagar som reglerar intrång och förstörelse.
Vill Andreas Carlgren gå markägarna till mötes och samtidigt öka attraktionskraften i Skogsriket, borde han hellre gå ännu längre med att mjuka upp strandskyddsbestämmelserna som verkligen är ett hinder. Det är knappt möjligt ens att klippa gräset och ställa ut trädgårdsmöbler strandnära, än mindre att anlägga bryggor och badplatser.
Minskat företagande på landsbygden leder till försämrad service, sjunkande priser på jord- och skogsbruksfastigheter. Ett skogsrike utan folk.
undefined
undefined