Mercosur är droppen som får bägaren att rinna över
En handelspolitik som gynnar import producerad under villkor som inte accepteras här hemma är varken hållbar, rättvis eller strategiskt klok, skriver Palle Borgström.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Debatten om Mercosur väcker starka känslor och det av goda skäl. För LRF handlar avtalet inte bara om handel, utan om konsekvenserna för svensk och europeisk livsmedelsproduktion. Vår kritik har aldrig handlat om att stänga dörren mot omvärlden, utan om att konkurrensen måste vara rättvis.
Därför blir det extra problematiskt när EU och den svenska regeringen samtidigt skapar högre kostnader för gödning via CBAM, minskar finansieringen av Cap och levererar otillräckliga förenklingar. Samtidigt som man via Mercosur öppnar för ännu hårdare konkurrens från länder som inte följer våra regler. Det är kombinationen av dessa, som riskerar att försvaga vår förmåga att producera mat i Sverige.
När EU öppnar för nästan tullfritt inflöde av ytterligare 99 000 ton nötkött, 190 000 ton socker och flera andra produkter påverkar det marknaden, även om importen redan är omfattande. Men det som bekymrar oss mest är principen. EU ställer höga krav på sina egna lantbrukare i form av regler, kontroller och ständigt skärpta villkor. Samtidigt gör man det enklare att importera varor producerade på sätt som inte är tillåtna här. Det är inkonsekvent och orättvist.
Det urholkar trovärdigheten i unionens egen livsmedels- och klimatpolitik. Och det riskerar att flytta produktion från länder med höga ambitioner till länder med lägre. LRF har under lång tid arbetat med frågan om orättvisa villkor i relation till både Mercosurländerna och andra potentiella handelsavtal. Vi driver att konkurrensen ska ske på likvärdiga villkor, att politiska pålagor inom EU måste minska och att kompensation måste spegla de krav som ställs. Detta arbete pågår kontinuerligt ofta utan stora rubriker, men desto viktigare för svenska bönder.
I en annan diskussion beskrivs ofta försvarsindustrin som ett strategiskt intresse. Det är en självklarhet att Sverige ska kunna producera egen försvarsutrustning och inte vara helt beroende av omvärlden. Ingen skulle föreslå att den branschen ska konkurreras ut av orättvisa handelsvillkor. Samma logik gäller faktiskt också livsmedelsproduktionen. Ett land behöver kunna producera mat. Det handlar om trygghet, robusthet och motståndskraft.
LRF kommer fortsätta arbeta för att handel ska vara möjlig, men inte på bekostnad av rimliga villkor för svenska lantbrukare eller vår livsmedelsberedskap. En handelspolitik som gynnar import producerad under villkor som inte accepteras här hemma är varken hållbar, rättvis eller strategiskt klok.
Palle Borgström,
Förbundsordförande LRF