Rådande skogspolitik har oftast ett ensidigt fokus på att gynna pappers- och massaindustrin, och det hindrar omställningen från att ske. Det skriver Rebecka Le Moine och Emma Nohrén, riksdagsledamöter (MP).
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på ledartexten: Miljöpartiet riskerar att gå vilse i skogen av Pär Fornling, ledarskribent Land Skogsbruk.
Pär Fornling skriver att Miljöpartiet riskerar att gå vilse i skogen. Hans recept är istället att maximera tillväxten, och undvika ”byråkratiska mardrömmar”. Onödigt regelkrångel bör man hålla sig ifrån, där är vi eniga. Men i övrigt har hans argumentation flera problem, och framför allt missar han helhetsperspektivet.
Under lång tid har slutavverkningarna krupit nedåt i åldrarna. Idag avverkas bestånden i regel decennier innan klimatnyttan är som störst, och ofta långt innan den ekonomiskt mest lönsamma tidpunkten för den enskilde markägaren. I en aktuell forskningssammanställning pekas förlängda omloppstider ut som en av de åtgärder som bedöms ha störst potential att snabbt öka skogsbrukets klimatnytta. Omfattande forskning visar att klimatnyttan är högre av att låta skogen växa lite längre än idag, även när substitutionseffekter och koldioxidläckage till följd av ökad avverkning någon annanstans räknas in.
Genom att minska något på avverkningsnivåerna kan vi drastiskt öka mängden koldioxid som skogen tar upp inom de närmaste 40–50 åren – den tidsperiod Pär Fornling kallar för “kort sikt”. Men också just den tidsperiod som forskningen pekat ut som kritisk för att kunna mildra och undvika extremt farliga effekter av uppvärmningen. Vissa studier pekar på att klimatnyttan av minskade avverkningar kan hålla i sig så länge som 150 år. Hur långt detta tidsspann är, beror bland annat på hur stor andel av den avverkade skogsråvaran som används till långlivade produkter. I dagsläget är andelen mycket låg. För att få ihop resurspusslet och möjliggöra att en större del av skogsråvaran används för långlivade produkter krävs åtgärder för ökad återvinning, cirkularitet och elektrifiering. När det gäller tillväxtåtgärder som gödsling behöver vi hålla siktet på flera mål samtidigt. Forskning visar att den biologiska mångfalden påverkas negativt av gödsling, men också att tillväxten kan motverkas genom att skogarnas motståndskraft mot väderextremer minskar. Ökad gödsling skulle också bidra till ökad övergödning i våra vatten, vilket bland andra Östersjöcentrum vid Stockholms universitet lyft som ett stort problem i detta sammanhang.
Givet det stora antalet enskilda skogsägare är variationen av skogsbruksmetoder förvånande låg. Omkring 97 procent av skogen brukas med någon typ av trakthyggesbruk, och resterande 3 procent med alternativa brukningsformer. Den rådande skogspolitiken har oftast ett ensidigt fokus på att gynna pappers- och massaindustrin, och det hindrar omställningen från att ske. En effekt är att klimatanpassningsåtgärder går mycket långsamt, och minskningen av biologisk mångfald i hela skogslandskapet är påtaglig. Samtidigt vet vi att det finns en stor potential i att till exempel öka omloppstiderna och förändra brukningsmetoderna.
På det stora hela svarar inte dagens otillräckliga variation av skogsbruksmetoder upp mot de utmaningar vi står inför. Det motiverar en aktiv politik som stimulerar ökat värde för samhället i stort, för naturen och klimatet, och den enskilda skogsägaren.
Rebecka Le Moine, riksdagsledamot (MP)
Emma Nohrén, riksdagsledamot (MP)
Svar direkt från Pär Fornling:
Det finns ingen motsättning mellan att maximera tillväxt och att bygga virkesförråd. Tvärtom. Åsikterna går isär om verktygen i skogspolitiken. Och man ska anpassa gödslingen så att träden tar upp all näring.
