Gröna åtgärder slår hårt mot bondens resultat

I slutet av 2023 presenterade LRF en rapport om kostnaderna för grön omställning i det svenska lantbruket. Förbundsordförande Palle Borgström lämnade över rapporten, som var den första i sitt slag, till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD). Ett bärande budskap från LRF var och är att det inte är brist på insikt som begränsar hållbarhetsarbetet i lantbruket utan otillräcklig finansiering av nödvändiga åtgärder.

Investeringar för 90 miljarder

Den gröna omställningen i lantbruket beräknas kosta ungefär 85 miljarder kronor i investeringar på gårdarna. På ett år blir det cirka 10 miljarder kronor. Till det kommer ytterligare cirka 10 miljarder kronor i årliga kostnader för andra åtgärder på gårdsnivå.

Med plusposter som ökade intäkter vid bevattning och stödutbetalningar via Cap inräknade blir det årliga finansieringsunderskottet cirka 15 miljarder kronor per år.

Rapporten från 2023 möttes av stort intresse. Markus Hoffman, hållbarhetsexpert vid LRF och en av rapportförfattarna, förklarar att det gjordes ett 60-tal externa presentationer för en rad olika samhällsaktörer.

– Vid de här tillfällena ställdes kloka frågor och det kom önskemål om fördjupningar. Sedan har vi själva insett att om LRF ska bli lyssnat till i den här frågan behöver vi inte bara beskriva kostnaderna i skalan för lantbruket i Sverige som helhet utan också kostnaden före den enskilde lantbrukaren, säger Markus Hoffman, som har lett arbetsgruppen bakom den nya, uppföljande rapporten.

Två exempelgårdar

Den innehåller beräkningar för två fiktiva men realistiska exempelgårdar och för två livsmedel i form av en brödlimpa och ett glas mjölk (se grafik). Det finns också ett avsnitt om värdet av lantbrukets ekosystemtjänster samt resonemang om kostnader som kan uppstå av att inte genomföra miljö- och klimatåtgärder eller åtgärder som ökar lantbrukets beredskap mot extremväder.

– Att det ekonomiska resultatet försämras på exempelgårdarna i rapporten är inte särskilt förvånande. Om det inte gjorde det skulle åtgärderna redan vara genomförda, då vore vi exempelvis kanske redan fossilfria. Varför är vi inte det? Jo därför att vi inte vet vem som ska betala, säger Markus Hoffman.

– Med den här rapporten sätter vi än större tryck bakom att det här är de verkliga kostnaderna för verkliga gårdar. Riktiga klimatåtgärder kostar riktiga pengar.

Generellt kostar klimatåtgärder mer än miljöåtgärder. Att inte genomföra de åtgärder som utgör den gröna omställningen kommer också att medföra kostnader. Markus Hoffman och de andra rapportförfattarna konstaterar att det inte går att uttala sig svepande om huruvida den gröna omställningen i lantbruket lönar sig eller inte. Åtgärderna behöver analyseras var och en för sig.

Kalkylerna behövs

Beredskap, livsmedelssäkerhet, värdet av biodiversitet, och kanske också social hållbarhet är vidare exempel på aspekter som inte fångas i en ekonomisk kalkyl. Men kalkylerna behöver ändå göras för att få mer djupgående förståelse för hur ekonomiska styrmedel kan utvecklas för att få saker gjorda, heter det i rapporten.

Finansieringen av de aktuella miljö- och klimatåtgärderna är den verkligt hårda knuten i sammanhanget. Den grundläggande frågan är som nämnts vem som ska betala.

– Egentligen finns det bara en grupp som kan betala och det är medborgarna. Det kan de göra i sin roll som skattebetalare eller i sin roll som livsmedelskonsumenter. Vi borde ha ett samtal om det finns en intelligent mix att göra här och det har vi inte i Sverige, säger Markus Hoffman.

– Det finns inget ledarskap utan det blir som det blir och det betyder i praktiken att för lite händer. Åren går. Vi vill gärna vara fossilfria men framdriften i frågan är långsam.

"Under de två åren sedan första rapporten har många samtal av olika slag hållits om finansiering av de aktuella miljö- och klimatåtgärderna. Samtalen har handlat både om marknadens/matpriserna och om politikens roll i att finansiera. Generellt har det varit svårt att åstadkomma större framsteg och det visar att det svårt att skapa de nödvändiga ekonomiska förutsättningarna för att nå svenska miljö- och klimatmål." sammanfattar experterna i den uppdaterade rapporten.

Bondens andel 20 procent

Bondens andel av den så kallade matkronan är i genomsnitt cirka 20 procent, det vill säga 20 öre per krona för varan i livsmedelsbutiken. Det innebär vidare att kostnaden för varan femfaldigas på dess väg från gården till slutkonsumenten. Markus Hoffman betonar starkt att samma marknadslogik, med påslag mellan de olika leden i livsmedelsvärdekedjan, vore förödande för den gröna omställningen i primärledet.

– Logiken med det procentuella påslaget är som cancer för hållbarhetsarbetet, det gör att arbetet går sönder. Alla fattar det här och ändå sitter vi fast i detta decennium efter decennium. Kostnader för grön omställning får inte komma in i den här malströmmen, säger han och citerar ett stycke i rapporten som säger att det inte är dyrare att förädla ett kilo vete om bonden har kört traktorn på biodrivmedel i stället för diesel eller har haft blommande kantzoner på åkrarna.

Kan sträcka på sig

Värdet av lantbrukets ekosystemtjänster beräknas i rapporten uppgå till totalt omkring 40 miljarder kronor per år, detta i tillägg till produktionsvärdet för framställning av livsmedel om cirka 80 miljarder kronor. Här, betonar Markus Hoffman, finns det goda skäl för lantbrukarna att sträcka på sig.

– Det är både roligt och viktigt att kunna berätta om de 40 miljarderna för räknar man om det handlar det om någon miljon kronor per gård. Det här hoppas jag att lantbrukarna tar till sig. De behöver inte vara strykrädda i miljösamtalet utan kan tvärtom vara mycket mer framåtlutade än vad de är. Det här är en stor retorisk pusselbit som vi måste lyfta fram, säger han.