Det är inget nytt att vi förändrar användningen av vår trädråvara, det har vi gjort många gånger tidigare. Men snart kommer en period där det är viktigt att svensk skogsindustri är mer innovativ och modig än på länge, skriver Paul Christensson.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det kan tyckas som en märklig fråga i en situation där vi har högre virkespriser än på mycket länge. Men frågan är mer aktuell och viktig än många tror. Det är inte så att jag helt plötsligt har blivit pessimistisk i min tro på svenskt skogsbruk, nej det har jag inte. Däremot har jag blivit än mer övertygad om att vi måste bli mer innovativa och affärsmässiga i vår utveckling av skogsindustrin och vad vi gör av vår råvara. Gösta Edström, Södras grundare och starke man under nästan fyra decennier, sa mycket klokt ”för vilket ändamål skogens produkter i framtiden blir använda är i dag obekant. Se till att då den dagen kommer att ni inte står tomhänta”.
Vi befinner oss nu i en turbulent tid där tullar, tullhot, förändrade handelsmönster, kraftiga valutaförändringar får vår konkurrenskraft att bli utmanad. Kombinerar vi detta också med stenhård konkurrens från extremt rationella eukalyptusodlingar med närbelägen, otroligt rationell industri och teknisk utveckling där man kan använda mer kortfibrig råvara i stället för våra långfibriga. Då får vi en tuff situation.
Jag vet att en stor del av skogsägarnas netto kommer från sågtimret men utan en betalningskraftig massaindustri minskar också betalningsförmågan för timmer. Dessutom ser vi en sakta förskjutning i våra skogar där lövandelen stiger. Det är helt förväntat efter den omläggning som Sverige gjorde av skogspolitiken för 35 år sedan, men det är nu vi börjar se det på allvar. Tyvärr är det inte särskilt hög andel av lövet som blir sågtimmer. Utan en god betalningsförmåga för det som inte blir sågbart sortiment är det svårt att få en god totalekonomi.
Vi behöver som jag ser det göra en mängd olika saker. Dels behöver vi utveckla skötselmetoder där vi kan få fram bättre kvaliteter, inte minst på de olika lövträdslagen, för att hålla uppe sågandelen. Vi behöver också utveckla produktportföljen inom massaindustrin. Södra har de senaste åren tagit ett antal investeringsbeslut som går i riktningen ”gör mer av varje träd”. Satsningarna på lignin och tanin är två bra exempel, men jag tror det bara är början. Vi måste bland annat hitta en stabil lönsam avsättning för den ökande lövandelen i våra skogar. Utan detta kommer inte investeringar i skogsvård att kunna göras.
Det är inget nytt att vi förändrar användningen av vår trädråvara, det har vi gjort många gånger tidigare. Det jag ser framför mig nu är att vi kommer att vara i en period där det är viktigt att svensk skogsindustri är mer innovativ och modig än på länge.
