Lagförslagen lovar gott
Regeringens lagändringsförslag från skogsutredningen lovar gott. Nu ser jag fram emot att nästa avsnitt ska handla mer om hur vi kan utveckla och stärka svenskt skogsbruk. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Regeringen har släppt lagändringsförslag från En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk – den vi till vardags kallar för ”skogsutredningen”. Den kom med höga förväntningar och hopp om att få ordning i den svenska skogen en gång för alla. Utreda är en sak. Verkställa är en annan. Som skogsägare har vi all anledning att spänt invänta alla avsnitt innan vi kan avlämna våra recensioner. Men hittills måste sägas att det lovar gott.
Att regeringen vill stärka rådgivningen på Skogsstyrelsen är välkommet. Inte bara för att mer resurser läggs på kunskapsbaserad skogsvård. Det betyder dessutom att Skogsstyrelsens roll understryks. Signalen till myndigheten är tydlig. Backa till den gamla goda tiden. Då vände sig skogsägare till konsulenterna för stöd. För hur det än är så är alla andra aktörer inom skogsbruket ute i sina egna intressen. De sammanfaller inte nödvändigtvis med skogsägarens.
Framför allt tänker skogsägaren långsiktigt på ett helt annat sätt än den som med bävan just nu står inför att sätta ihop en kvartalsrapport eller för den delen att möta ägarna på skogsbruksområdenas årsmöten.
Några kanske jublar inför regeringens förslag att artförekomster ska vara sekretessbelagda, förbehållna markägaren och inte allmän handling. Själv förespråkar jag öppenhet och transparens. Det förutsätter tillit och förtroende. Jag kan förstå att man håller uppgifter om utrotningshotade djur eller växter för tjuvskyttar och annan kriminell verksamhet på jakt efter arter som bringar ett högt pris på den illegala marknaden. Här är syftet snarare att hålla uppgifterna hemliga för den välorganiserade miljörörelsen. Deras aktivisttrupp är ytterst liten. Att de får stor genomslagskraft beror på att de använder samma metoder som ryssarna och den alternativa högerns trollfabriker. Det tycker jag är trist. Samtidigt inser jag att vi har kommit till att det inte finns något annat val. En stor del av ansvaret ligger på politiken och myndigheter som förbisett villkoren för svenska skogsägare när de överimplementerat EU-beslut. Det hjälper till att stärka äganderätten och minska tillståndsprocesser. Men aktivisterna måste tänka till om deras agerande verkligen stödjer deras syften.
Sammanfattningsvis om skogsutredningen så här långt: Ja, det här lovar gott. Usch, vad det är trist att skogsbruket handlar om lagar, överklaganden och förordningar. Men, nu ser jag framemot att nästa avsnitt ska handla mer om hur vi kan utveckla och stärka svenskt skogsbruk. Då kan vi ställa om till ett biobaserat samhälle samtidigt som vi kan fortsätta vara världsledande inom hållbart skogsbruk.