Beredskapsåtgärderna behöver ta hänsyn till potentialen att producera mat i kris. Vi ser inte att lösningen ligger i ett helt nytt livsmedelssystem och omvänd strukturomvandling. Det skriver Mikaela Johnsson, LRFs vice förbundsordförande.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget Svensk livsmedelsberedskap kan inte byggas på drömmar av Ralf Tebaay, agronom och försvarslogistiker, Slöinge.
I repliken på min debattartikel Försvarsvilja byggs inte på kaloriberäkningar menar Ralf Tebaay att LRF gör en felbedömning. LRF håller med om att det finns ett stort antal sårbarheter i livsmedelskedjan. Det har också framkommit i SOU 2024:8 Livsmedelsberedskap för en ny tid och i ett antal myndighetsrapporter. Uppbyggnaden av den nya beredskapen inkluderar att minska sårbarheterna och bygga en mer robust försörjningsförmåga på livsmedelsområdet från jord till bord. LRF erfar att Sverige har goda förutsättningar att svara upp på Natos förmågekrav även om vi har mycket jobb kvar att för att säkra vår mat.
Vi lever idag i ett samhälle som inte alls ser ut som Schweiz under andra världskriget. Befolkningen har ökat och bor till stor del på andra platser än där maten produceras, fler munnar ska mättas på samma eller mindre yta och av färre lantbrukare. Förenklat beskrivet fanns det 1950 cirka 18 personer i Sverige per lantbrukare. Till 2023 hade den siffran tiofaldigats till 188. Befolkningen i Schweiz är också fördelad över en yta som är 10 gånger mindre än Sveriges. Vi har helt andra utmaningar. En del av de marker som idag används till grovfoderbaserad animalieproduktion som bete eller till skörd av vallfoder kan inte i så stor utsträckning användas till livsmedelsgrödor och vi är beroende av att kunna förflytta maten till konsumenterna. Vi vet heller inte vilket sorts kris vi ställs inför och var störningen är störst. Hoten vi står inför är mera diversifierade idag och kan handla om alltifrån cyberstörningar till stoppade handelsströmmar som de vi ser i Mellanöstern eller riktade störningar mot förädlingsled.
Livsmedelsberedskap behöver utgå från att hålla igång vårt diversifierade jordbruk i hela landet med både fjäderfän, grisar, kor och får i stora och små företag, intensiva och extensiva. Ett litet antal företag producerar idag en stor del av maten och det behöver vi förhålla oss till. Beredskapsåtgärderna behöver ta hänsyn till potentialen att producera mat i kris. Stora företag har sina sårbarheter och små företag har andra. Vi ser inte att lösningen ligger i ett helt nytt livsmedelssystem och omvänd strukturomvandling. Anpassningar kommer så klart att ske i produktionen utifrån vilken kris vi möter. Om ransonering blir aktuellt så kommer den att styras till det som ger bästa slutresultatet i form av mat till svenskarna.
Med tanke på det omvärldsläge vi befinner oss i är det önskvärt att minska sårbarheterna i snabbt. Ju mer livsmedel vi producerar inom landets gränser i fredstid, desto bättre förberedda är vi för orostider.
Mikaela Johnsson
LRFs vice förbundsordförande
