Livsmedelsberedskap är mer än att producera råvara
Att bredda diskussionen från enbart råvaruproduktion till hela systemets robusthet är centralt för beredskapen. Det skriver Elin Röös och Rasmus Einarsson, forskare, SLU.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Försvarsvilja byggs inte på kaloriberäkningar av Mikaela Johnsson, vice ordförande LRF.
Mikaela Johnsson lyfter flera viktiga aspekter av livsmedelsberedskap. Att mat inte bara är kalorier, utan också måste vara tillgänglig, ätbar och en del av människors vardag, är centralt. Likaså är hela livsmedelssystemets funktion avgörande, inklusive produktion, förädling, transporter och handel. I dessa delar är vi helt eniga. Samtidigt finns det skäl att förtydliga vad rapporten Räcker maten? faktiskt analyserar. Rapporten handlar inte om hur kosten bör se ut i en kris. Rapporten analyserar relationen mellan Sveriges nuvarande jordbruksproduktion och befolkningens konsumtion och näringsbehov. Resultatet visar att Sverige under ett normalår producerar mer än tillräckligt med energi, protein och fett för att täcka de grundläggande behoven.
Detta är ett mått på försörjningsgrad, inte en plan för vad som ska ligga på tallriken i ett krisläge. Just därför betonar rapporten också att tillgång till råvaror inte är tillräckligt för god livsmedelsberedskap. Utan fungerande förädling, logistik, energiförsörjning och insatsvaror når maten inte fram. Att bredda diskussionen från enbart råvaruproduktion till hela systemets robusthet är därför centralt för beredskapen. En allmän ökning av produktionen i dagens system innebär inte nödvändigtvis ökad robusthet. Om underliggande beroenden och sårbarheter kvarstår riskerar “mer av samma” att förstärka, snarare än minska, systemets känslighet för störningar.
Mikaela Johnsson skriver att det är svårt att snabbt ställa om. Det är en relevant och viktig poäng som samtidigt pekar på en annan viktig slutsats: omställningar som stärker robustheten behöver påbörjas i god tid. De senaste årens utveckling med stigande priser på energi och insatsvaror, kopplade till beroenden av fossil energi och importerade insatsmedel, har tydliggjort sårbarheter i dagens system. Om exempelvis kväveförsörjningen i högre grad hade baserats på biologiska processer, som vallodling med klöver, om näringsämnen i större utsträckning återcirkuleras från samhället och om jordbruket i ökad utsträckning drivs med förnybar energi. Då kan beroendet av insatsvaror kopplade till olja och gas minska. Sådana satsningar hade bidragit till ett livsmedelssystem som är mindre känsligt för de typer av störningar som vi ser i dag.
Sverige har goda förutsättningar att producera livsmedel, och det svenska lantbrukets kunnande och höga ambitioner är en central tillgång. Den produktionsförmågan är viktig både nationellt och internationellt. Samtidigt påverkar hur produktionen utformas hur robust systemet är för olika typer av störningar. Livsmedelsberedskap handlar om mycket mer än att bara producera mer råvara, inklusive hur hela systemet fungerar under påfrestning. Om arbetet inriktas på att utveckla mer resurseffektiv produktion och konsumtion kan flera samhällsmål nås samtidigt: stärkt beredskap, minskad miljöpåverkan och förbättrad folkhälsa.
Elin Röös
Forskningsledare Plate, forskningscentrum för resilienta måltider.
Rasmus Einarsson
Forskare inom hållbara livsmedelssystem, SLU.