Några få precisionsdrönare räcker för att lamslå Sveriges livsmedelsproduktion i alla led inom några timmar eller dagar. Svensk säkerhet och suveränitet kan inte längre bygga på drömmar om "evig normalitet". Det skriver Ralf Tebaay, agronom och försvarslogistiker, Slöinge.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattinlägget Försvarsvilja byggs inte på kaloriberäkningar av Mikaela Johnsson, vice ordförande i LRF.
I debattartikeln Försvarsvilja byggs inte på kaloriberäkningar anser jag att Mikaela Johnsson, vice ordförande i LRF, gör en felbedömning som är typisk för vårt moderna samhälle, och som grundar sig på ”evig normalitet”.
Med en allvarlig krissituation eller ett krig i Sverige eller i närområdet, slutar all så kallad normalitet på samma sätt. I NATO:s bedömningar av "resiliens" inom alliansen hamnar Sverige på någon av de sista platserna. Och det är inte på grund av Sveriges militära förmåga. Det är Sveriges extrema sårbarhet inom hela livsmedelsproduktionen från lantbruk till distribution som är avgörande för den obefintliga resiliensen. Under de senaste decennierna har det politiska målet att få högspecialiserade och högproduktiva gårdar som med minsta möjliga insats av arbetskraft ska kunna generera högsta möjliga avkastning. Detta ledde även till centraliserade industrier inom foderproduktion, slakterier, charkproduktion, kvarnar, storbagerier och detaljhandel. Dessa optimerade system är beroende av normalitet och kollapsar omedelbart när normalitet övergår i kaos. Några få precisionsdrönare eller övrigt sabotage räcker för att lamslå Sveriges livsmedelsproduktion i alla (!) led inom några timmar eller dagar. Endast sabotage mot detaljhandels centrallager skulle slå ut 70 procent av Sveriges livsmedelsförsörjning med detsamma. Och eftersom Sverige, i motsats till Finland, saknar statliga beredskapslager, finns inget samhällsräddande skyddsnät för de avgörande första dagarna och veckorna.
Det enda landet i Europa som har utsatts för en omfattande attack mot hela livsmedelsförsörjningen under krig är Schweiz under åren 1939–1945/46. När den schweiziska regeringen 1938 insåg att kriget i Europa skulle komma satte den igång förberedelser för en radikal omvandling av jordbruks- och livsmedelsproduktionen, den så kallade "Plan Wahlen". Agronomen Friedrich Traugott Wahlen planerade och ledde den schweiziska uppbyggnaden som samlade alla resurser i samhället för en optimerad och maximerad livsmedelsproduktion under krigsförhållanden (vilken även innebar brist på alla slags insatsvaror och arbetskraft). Med utgångspunkt från en garanterad daglig försörjning med 2200 kalorier för varje schweizare, minskade man onödig animalisk produktion för att istället öka produktionen av spannmål, grönsaker och frukt. All odlingsbar mark användes för odling, inklusive grönområden och fotbollsplaner. Kött i alla former var strikt ransonerade.
Detta radikala program hade enormt stöd hos befolkningen och lyckades i Schweiz, som var nästan helt isolerat från all slags import. Självförsörjningsgraden höjdes från under 50 procent 1939 till över 80 procent 1945/46, hela tiden med en garanterad daglig intag av minst 2200 kalorier. Även idag har Schweiz, vid sidan av välfyllda beredskapslager, ”Plan Wahlen” kvar i den statliga krisplaneringen.
I motsats till Schweiz var utvecklingen i Sverige inom jordbruk och livsmedelsproduktion präglats av en sagoberättelse som har utgått från en så kallad evig normalitet. Det har lett till att Sverige inte uppfyller NATO:s krav på resiliens.
Om man vill att Sveriges säkerhet och suveränitet ska stå fast även i framtiden, så gäller det att tänka om så fort som möjligt och inte drömma om ”evig normalitet” längre.
Ralf Tebaay
Agronom och försvarslogistiker
Gudmundsgården
Slöinge
