Problemet inom politiken är att en fråga som våtmarksrestaurering blir en enkel åtgärd för att plocka klimatpoäng. När det egentligen är ett komplext område där det saknas kunskap. Det skriver Karin Fällman Lillqvist, hållbarhetschef Skogssällskapet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Regeringens satsning på våtmarksrestaurering, med 120 miljoner kronor extra i anslag, har fått Naturvårdsverket att starta en annonseringskampanj för att hitta markägare som vill återväta på sina fastigheter. Det är bra, men från Skogssällskapets sida vill vi påminna om vikten av att återväta med eftertanke och kunskap. 25 procent av Sveriges våtmarker har försvunnit under det senaste seklet, framför allt till följd av utdikning för ökad mat- och skogsproduktion. Bebyggelse, infrastruktur och torvtäkter är andra källor till torrläggning av våtmarker. Miljöminister Romina Pourmokhtari (L) berättar på regeringens YouTube-kanal att dränerad torvmark släpper ut mer koldioxidekvivalenterna än personbilstrafiken. Det är hisnande, och är lätt att dra slutsatsen att en total återvätning av all dränerad torvmark borde vara målet.
Skogssällskapet har under lång tid verkat aktivt för restaurering och återskapande av våtmarker, både på egna och kunders fastigheter, och finansierat ett antal forskningsprojekt på ämnet. Och vi vill påminna om att det inte alltid är självklart var, när och hur en våtmark gör bäst nytta. Forskning har visat att det finns en rad faktorer att beakta, och att nyttan med återvätning skiljer sig kraftigt mellan olika regioner och marktyper. På näringsfattig mark i norra Sverige har klimatnyttan med återvätning visat sig vara marginell. I södra Sverige, på näringsrika marker, kan tvärtom klimatnyttan vara omfattande. Innan jul kom en rapport, från SLU och Skogsstyrelsen, som lyfter risker för att lagrade föroreningar läcker ut och försämrar vattenkvaliteten vid återvätning av torvmarker.
Problemet är, som så ofta inom politiken, att en fråga som våtmarksrestaurering blir en enkel och okontroversiell åtgärd för att plocka klimatpoäng inom ett område som egentligen är både komplext och där det saknas kunskap. Att restaurera våtmarker är i många fall positivt för klimat, biologisk mångfald och skogens upplevelsevärden. Men det finns också fall när återvätning leder till oönskade effekter. För regeringen, som vill rikta fokus bort från det faktum att man helt missar att nå Sveriges klimatmål, är våtmarksrestaurering en tacksam fråga att vifta med i luften.
Från Skogssällskapets sida vill vi uppmana politiker, tjänstemän och skogsbruksverksamma att avsätta tid och resurser för att ta till sig ny kunskap om våtmarksrestaureringens effekter, och omsätta den i praktik. Först då kan återvätningen göra bästa möjliga nytta.
Karin Fällman Lillqvist
Hållbarhetschef Skogssällskapet
