Höger–vänsterskalan betyder mindre i dag. Hur länge kommer de landsbygdskompetenta gamla centerpartisterna att orka hålla emot i det nya politiska landskapet? Det skriver Staffan Eklöf, ledamot i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott, Sverigedemokraterna.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Min bild av det nya svenska politiska landskapet ser ut så här:
Höger–vänsterskalan betyder mindre i dag. Den viktigaste politiska skiljelinjen går nu mellan pliktetik och konsekvensetik, eller idealism och realism. Enligt pliktetiken avgörs en handlings moraliska värde av om själva handlingen anses som ”god”. Konsekvenserna är ointressanta för den utpräglade pliktetikern. Enligt konsekvensetiken avgörs en handlings moraliska värde av handlingens konsekvenser. Om själva handlingen ses som ”god” är ointressant för den utpräglade konsekvensetikern. Inget parti befinner sig förstås i en ändpunkt. Alla har således lite av båda, men det är tydligt att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna förenas i stark konsekvensetik. Helhetssyn och avvägning av värden mot varandra är centralt. Partierna vågar göra det som många inte anser vara ”goda handlingar” för att undvika större negativa konsekvenser. Till exempel att tillfälligt öka fordonsutsläppen för landsbygdens skull och att begränsa invandringen för att undvika negativa samhällseffekter. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är mer pliktetiska. De fokuserar ofta på idealistiska projekt inom klimat och miljö. De anser att det är värt att göra stora åtaganden trots negativa konsekvenser för sysselsättning och ekonomi. De säger att ”den rika världen” har skyldigheter. Tonläget är högt och moraliskt. Socialdemokraterna intar ett mellanläge och vill gärna samtidigt låta idealistiskt och realistiskt. Liberalerna klyvs mitt itu av skiljelinjen mellan konsekvensetik och pliktetik.
När jag lyssnar på Liberalerna slås jag av hur olika de uttrycker sig. Jag tror att de länge har härbärgerat både pliktetiker och konsekvensetiker. Det har gått bra så länge höger–vänsterskalan var den viktigaste. Men nu när skalan pliktetik-konsekvensetik är den viktigaste, har splittringen blivit en tidsfråga. Det som sker nu är endast den utlösande faktorn. Det traditionellt konsekvensetiska Centerpartiet har på senare tid gjort en resa mot pliktetiken. Den svagare höger-vänsterskalan gjorde det möjligt för Centerpartiet att samarbeta med partierna till vänster. De kunde förenas i ett par gemensamma pliktetiska ställningstaganden om invandring, miljö, klimat och inte minst det pliktetiska avståndstagandet från Sverigedemokraterna. Centerpartiet har dock behållit ett i huvudsak konsekvensetiskt förhållningssätt i landsbygdspolitiken och inom jord och skog, nära Tidöpartiernas politik.
Vad för då turbulensen inom Liberalerna med sig? Birgitta Ohlson har redan anslutit sig till Centerpartiet och fler liberaler ur den pliktetiska skaran lär följa. De är ambitiösa och kommer att vilja påverka Centerpartiets politik i alla delar. Jag befarar att Centerpartiets kvarvarande konsekvensetiska förhållningssätt inom landsbygd, jord och skog kommer steg för steg att få kapitulera för alltmer pliktetik. Mer kommer att offras för de goda gärningarna på internationell nivå. Hur länge kommer de landsbygdskompetenta gamla centerpartisterna att orka hålla emot?
Vad händer då med Liberalerna? Om jag har rätt att de som stannar är konsekvensetiker, kommer det framtida Tidösamarbetet att fungera än bättre. Konsekvensetiker är ju bättre på att kompromissa. För dem är 100 procent måluppfyllande för just ett värde inte lika viktigt som balans. Det borgar för att värden som konkurrenskraft och förutsättningarna att bo och verka på landsbygden kommer att hållas högt.
Staffan Eklöf
Ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott
Sverigedemokraterna
