Krönika

Jag har full förståelse för att det finns de som ger upp kampen mot barkborrarna, för det känns ibland som ett evigt, ganska tröstlöst sisyfosarbete. Så vem ska då ägna sig åt sök och plock? Det frågar sig Haidi Andersson.

Att ställa stort mot smått och effektivisering mot hållbarhet är inte rätt väg framåt. Det bör finnas små, mellanstora och stora gårdar som komplement till varandra, skriver Elisabeth Hidén.

Klimatet är en ödesfråga, inte minst för oss som jobbar med djur och natur. Därför krävs också en saklig debatt, skriver Palle Borgström.

Det är dags att vi tänker till ordentligt hur vi använder markresursen och skapar förutsättningar att behålla eller helst utveckla möjligheten till biologisk produktion över tid, skriver Paul Christensson.

Den kunskap som kan utbytas mellan lantbrukare och agronomstudent är ovärderlig, skriver Madeleine Persson.

Jag är övertygad om att vi måste lägga våra ägg i olika korgar om vi ska kunna komma framåt med att minska utsläppen, skriver Marit Bohlin.

Det eviga knaprandet på skogsägarnas inflytande över sin egendom är oacceptabelt i en rättsstat, ja till och med kanske ohållbart. Det skriver skogsförvaltaren Anders Pettersson.

De som står inför ett ägarskifte behöver få all den stöttning som krävs för att lyckas genomföra skiftet, skriver Jenny Asplund.

Skogen väljer inte att lokalisera sig till storstäderna. Inte heller flyttar den verksamheten utomlands, utan står där den står, skriver Helena Löthgren.

Vem är ansvarig för någon annans psykiska ohälsa? Det är dags att lyfta blicken, skriver Elisabeth Hidén.

Skogsägaren verkar inte funnits med i beräkningen när industriföretaget byggt sina affärsprocesser, skriver Kerstin Dafnäs.

Lika mycket som jag ser fram emot en intensiv odlingssäsong hemma på gården 2023 ser jag fram emot en intensiv odlingssäsong i folkrörelsen LRF även vintern 2023/2024, skriver Palle Borgström.

Tillväxt i skogsindustrin ställs mot hållbar utveckling. Jag hävdar att det är tvärtom. En hållbar utveckling är en förutsättning för tillväxt, både i skogen och inom skogsindustrin, skriver Torgny Persson.

Det är svårt att släppa jobbet inom lantbrukssektorn helt när man väl är ledig, men det är viktigt att försöka för att orka och fortsätta utvecklas, skriver Emma Sjölander.

Den senaste i raden av bindande förordningar illa anpassade till den svenska verkligheten är EUs nya kemikalieförordning, skriver Lars Anders Johansson.

Sverige är bäst i skogsklassen, men vi måste inse att ingen håller en skrytmåns om ryggen när det börjar gå sämre. Svensk politik behöver svälja sin stolthet och börja bygga (trä)broar, skriver Anna Ek.

Det man äger och brukar vårdar man också. Om man får förtroendet och respekten. Värna den biologiska mångfalden i bäckarna och åarna men schackra aldrig med friheten, skriver Mats Blomberg.

Det är ändå något alldeles särskilt att sitta i fikarummet klockan nio och tillsammans planera resten av dagen. Nya dagar med liv, död, rutiner och oväntade händelser, skriver Elisabeth Hidén om den nya vardagen.

EU vill sätta av naturtypsklassade skogar – och otroligt nog tycks skogsägare och naturvårdsintressenter vara överens på en punkt: ersättning ska utgå. Det skriver Haidi Andersson.

Det säkerhetspolitiska läget pekar tydligt på vikten av livsmedelsproduktion och LRF kommer att göra allt för att förklara jordbrukets betydelse i en osäkrare värld, skriver Palle Borgström.