Krönika

Vem vet hur framtidens skogsförvaltning kommer att skötas. Kanske delvis som ett datorspel? Det frågar sig Helena Löthgren.

Ministrar ropar efter billigare mat. Men jag hör ingen som vill se den billigare gjord, skriver Arne Lindström.

Med alla dessa värden som skogsägare genererar kommer ansvar, men likväl makt. Utan oss finns inga mjölkpaket, inget papper eller nya naturvärden, skriver Anna Ek.

För att kunna vara konkurrenskraftiga gentemot andra länder behöver vi ta större hänsyn till både ekonomiska och sociala hållbarhetskriterier, förutom den goda djurvälfärden. Det skriver Madeleine Persson.

Det är en ynnest att vara skogsägare med fokus på nästa generation. Men hur kommer det att se ut i dessa skogar när mina barnbarn blir gamla? Det undrar Paul Christensson.

Nu krävs det att vi är stolta över vår svenskproducerade mat, skryter lite extra och ser till att fortsätta köpa svenskt där det är möjligt. För det är värt några kronor extra, skriver Jenny Asplund.

I skogsdebatten ser vi alltför ofta hur människor inte respekterar äganderätten. Det är ett stort problem och applicerar vi det på all egendom så blir det intressant, skriver Marit Bohlin.

Hur viktigt är det där kosläppet på våren för att konsumenterna ska fortsätta att vilja köpa svenskt, frågar sig Emma Sjölander.

Svensk minerallagstiftning ger skogsägaren sämre chans till vinst än det där tärningsspelet med sågverksmännen under 1800-talets sista hälft, skriver Susanne Öberg.

LRF vill visa att de gröna näringarna är en omistlig del av ett starkt samhälle och att vi behöver goda förutsättningar för att fortsätta med vår verksamhet att producera livsmedel, lantbrukstjänster och förnybar skogsråvara, skriver Palle Borgström.

Vi måste bort från risken att drabbas av mångåriga domstolsprocesser och från hotet om stora oförutsedda ekonomiska förluster när grupper med särintressen går på artjakt i andras skogar, skriver Anders Pettersson.

Om folk inte är beredda att betala för eko, närproducerat eller svenskt, vad spelar det då för roll att vi skärper reglerna, frågar sig Elisabeth Hidén.

Det sägs att föreningslivet backar, men i skogen växer det så det knakar, skriver Kerstin Dafnäs.

Dagens unga är engagerade i miljöfrågor, men en försvinnande liten del omfattar klimatrörelsens och Miljöpartiets auktoritära ideal. Det är epadunkens popularitet ett bevis för, skriver Lars Anders Johansson.

Ett innovationsprogram för ett biobaserat och cirkulärt samhälle kommer att bidra till byggnader, livsmedel, produkter och arbetstillfällen i hela Sverige, skriver Torgny Persson.

Att den nya livsmedelsstrategin omsätts i handling är vad landet Sverige behöver och det kommer att stärka vår beredskapsförmåga, både i freds- och kristider, skriver Palle Borgström.

Att svenskt skogsbruk får stå till svars för ett globalt misslyckande är olyckligt. Vi måste nu bevisa att ”frihet under ansvar” inte är oansvarig frihet, skriver Anna Ek.

Fungerar det att äta i säsong för oss i Sverige? Ja, det gör det faktiskt. Men det svenska sättet att äta i säsong handlar om konservering, skriver Ellinor Littorin.

Tyvärr är skogsbranschen ännu inte tillräckligt jämställd. Kvinnor vittnar om detta såväl som män. Vi män måste också våga höja rösten, skriver Mats Blomberg.

Bönder delar en yrkesstolthet och djuprotad identitet, oavsett var de bor, skriver Anna Tibblin.