Krönika

Med tanke på de ökande riskerna och de alltmer komplexa avvägningarna som skogsägare behöver göra, är det viktigare än någonsin att beslutsunderlagen tar ett stort kliv framåt.

Vi borde oftare fråga oss vad vi får för pengarna, skriver Elisabeth Hidén Kjellander. Vissa val görs i mataffären, andra vid valurnorna, men det är viktigt att vi vet vad vi får för pengarna.

Fakta som borde finnas med i en balanserad nationell naturvårdsdebatt saknas ofta, anser krönikören Anders Pettersson, skogsförvaltare.

Trots en högljudd och uppenbar efterfrågan är högt värderade naturvärden i dag fullständigt värdelösa för en skogsägare, skriver krönikören.

Skogsägare får leva med att skogen inte är statisk. I veckans krönika diskuterar Marit Bohlin skogsvårdsskuld och naturvårdsskuld.

Rädslan för att bryta mot någon miljöregel gör landets tusentals surhål till stora risker för ägarna, skriver Markus Hoffman, expert på mark och vatten hos LRF.

"Jag vänder mig emot att allt utgår ifrån den svartvita bilden att det är svårare bara för att man är under en viss ålder", skriver Peter Borring i sin krönika.

Inflyttningen till städerna från 50-talet och framåt var en konsekvens av politiska beslut. Nu kan erfarenheterna från pandemin innebära en uppvärdering av småorterna. Det skriver krönikören Lars Anders Johansson.

"Det beror på vilka möjligheter som ges till dem som vill driva landets livsmedelsproduktion framåt"

"En orörd natur kan leda till en oönskad utveckling. Det ser vi på viltstammarna."

"Tre ord som tyvärr alltför sällan sägs: Tack för maten!”

Skogsbruket har i ett trollslag gått från att vara viktigt i klimatarbetet, till att ses som stora stygga vargen.

Med hög biologisk produktion klarar vi framtidens utmaningar bättre.

Borde vi inte därför bredda satsningarna inom växtbaserat mera?

Det är bra tider för nya affärsidéer nu.

De val jag gör i mataffären bygger på mina erfarenheter och kunskaper.

Som skogsakademiker, jägmästare, så värnar jag om skogsutbildningarna inom SLU. Det finns idag även andra mindre utbildningar, men jägmästare och skogsmästare är ändå de största, skriver Marit Bohlin.

Men vem är det egentligen som ansvarar för att utbilda de stora massorna?

När skogsdebatten förs där ute mellan träden är det lättare att lösa problemen.

Men går det tillräckligt fort? Det borde kunna gå snabbare.