Krönika

Även den som väljer sin egen affärspartner behöver en näringspolitisk företrädare. Det jag tror LRF idag behöver fundera över är om organisationen är relevant för sina medlemmar. Landsbygden består av så mycket mer än livsmedelsproduktion, skriver Susanne Öberg.

Det finns ett ansvar om att inte smutskasta branschkollegor genom att romantisera småskalighet. I själva verket skiljer sig inte storskaligt lantbruk från det småskaliga, det fungerar på det stora hela precis likadant. Det vill säga bra, skriver Ida Frankenberg.

Vi är nog många som glatts över prisökningarna på svensk virkesråvara de senaste åren, äntligen börjar värdet på vår skogsråvara bli det rätta, skriver Paul Christensson.

Det är rimligt att anlägga ett generationsperspektiv på att klimatanpassa den svenska matproduktionen. LRF har i rapporten ”Livsmedelsberedskap, klimat och natur – kostnader för lantbrukets gröna omställning” föreslagit att 20 procent av landets åkermark kunna vattnas inom en generation. Det skriver Markus Hoffmann.

Det viktigaste inte vem som äger skogen, utan att den hamnar hos någon som tar väl hand om den. Det skriver Kerstin Dafnäs, skogsägare, Hammerdal.

Jordbruksverket har rapporterat om hur inflationen urholkar lantbrukets ekonomi när vi kan göra mindre och mindre för de ersättningar som vi får då de inte justeras för en historiskt svag krona, det skriver Palle Borgström.

Andelen grundläggande forskning har minskat men fokuset på innovation och nyttiggörande har ökat. Forskningen är fortfarande lika viktig för att ta fram ny kunskap och för näringens kompetensförsörjning, det skriver Torgny Persson.

Att driva sitt företag utefter förutsättningar som man själv inte rår över är tufft. När det dessutom råder en kollektiv förväntan på avslappning och vila i kontrast till ens egna stressiga arbetsliv kan det vara ännu tuffare, skriver Katarina Wolf.

Stormar, översvämningar och kyla kan vara utmanande nog för vårt samhälle och infrastruktur men torka och extremvärme är långt värre tycker jag. Det skriver Haidi Andersson, skogsägare, Växjö.

Det råder en frånvaro av tilltro till att en lantbrukare kan bedriva sin produktion utan hänsyn till djurvälfärd, natur och miljö utan att det regleras av lagar. Lagar som i sin tur ofta saknas i de länder vars produktion föder halva vår befolkning, det skriver Ida Frankenberg.

Första slåtterdagen, och jag njöt av att slå en vacker och frodig vall. Glädjen grumlades då jag tänkte på alla långliggande vallar som inte slås, eller som på sin höjd putsas. Det skriver Arne Lindström, lantbrukare, Röbäck.

Plantorna är viktiga och speciellt idag när vi är i ett läge då blickarna vänds mot Sveriges skogar som ska fungera som Europas lungor. Det skriver jägmästaren Marit Bohlin.

I vår värld – jordbruket och skogsbruket – är normer kring män och maskulinitet dominerande. Idag vet vi att ett framgångsrikt jämställdhetsarbete börjar med våra ledare och utgår från att både synliggöra och problematisera normer. Det skriver Susanne Öberg, skogsägare och ledarskapskonsult, Bollstabruk.

Äntligen ser vi en vilja från fler att dela på notan för lantbrukets gröna omställning. Det skriver Palle Borgström, förbundsordförande LRF.

Många småskaliga jordbrukare lever i fattigdom. Ska vi lösa hungerkrisen och utrota fattigdomen måste vi förstå varför - och söka nya lösningar. Det skriver Anna Tibblin.

Det pågår någon slags begreppshysteri i ett försök att underminera den produktion som vi redan har på plats, myntade av människor som med stor säkerhet aldrig följt ett jordbruksår på gårdsnivå. Det skriver Katarina Wolf, ordförande för LRF Ungdomen.

De kommande fem åren lär bli omvälvande för så väl skogsägare som lantbrukare – nu gäller det att vara aktiv i debatten, skriver Anna Ek.

Det som är problemet är att EU-lagstiftningen och hur den ska implementeras i varje medlemsland bygger på att skogarna i EU ser likadana ut över allt. Och de gör de inte. Det skriver Paul Christensson.

Den rättsosäkerhet som skogsägare känner är fullständigt oacceptabel och måste få ett slut. Det skriver Palle Borgström.

Att välja en ny rådgivare och samarbeta med nya entreprenörer är ungefär lika vanskligt som att hitta en ny frisör eller tandläkare, skriver Kerstin Dafnäs.