När staten är ute i landskapet med kundkorgen och handlar fler fåglar, växter och djur av lantbrukarna riskerar det att bli ganska endimensionellt genom att ett fåtal åtgärder hamnar i fokus. Det skriver Markus Hoffman, LRFs vatten- och hållbarhetsexpert.

Att producera mer livsmedel i Sverige är nödvändigt och eftersträvansvärt, då vi har bland de bästa förutsättningar i världen att göra det på ett miljö- och klimateffektivt sätt. Det skriver Gustaf Svenungsson.

För att nästa generation ska våga ta klivet in i branschen och fortsätta förvaltandet krävs en försäkran och ett förtroende, skriver Katarina Wolf.

Politikens intresse för våra frågor har ökat, dock från en ganska låg nivå, men det har skett både på EU-nivå och på nationell nivå och det skapar möjligheter, skriver Palle Borgström.

Visst hade det varit fint att få en extra slant för slaktköttet, samtidigt som det känns gott i själen att få ge ett fint avslut efter ett liv av mjölkproduktion, skriver Anna Saltin.

När tillgången till odlingsmark förstörs, brunnar blockeras eller humanitär hjälp hindras, blir hungern ett vapen, skriver Anna Tibbelin, We Effect.

Svensk skogsindustri är en av världens största exportörer och en bransch med kraft att göra skillnad. Det försprånget måste bibehållas och där kan AI få stor betydelse, skriver Torgny Persson.

Dragkampen om hur och i vilken omfattning den svenska skogen ska brukas fortsätter, skriver Anders Pettersson.

Det är ytterst problematiskt att vi lever i ett allt mer polariserat samhälle där vi slutar kompromissa, skriver Paul Christensson.

Ingen annan årstid föregås väl av sådan otålighet som våren. Blir den inte som tänkt är det en tröst att det alltid kommer en ny chans och en ny vår, skriver Katarina Wolf.

Handel är av godo – motsatsen har dessvärre blivit väldig tydlig de senaste veckorna, skriver Gustaf Svenungsson.

Utan siffersatta mål har inte regeringen tillräckligt skarpa verktyg för att styra myndigheterna. Det räcker inte med en allmänt uttalade vilja. Hur ska vi kunna öka vår produktion av livsmedel i Sverige när myndigheterna uppenbart inte vet regeringens övergripande målsättning och jobbar kontraproduktivt, skriver Palle Borgström.

Samarbetsgruppen för svenska skogsnätverk för kvinnor har gett ut inspirationsboken “Mitt skogsbruk - Kvinnor som äger skog berättar”, med Aina Spets och Ingrid Stjernquist som redaktörer, precis den inspiration som jag behövde i motvikt till allt nyhetsflöde, skriver Kerstin Dafnäs.

Om skogen växer sämre får det inte bara ekonomiska konsekvenser för den enskilde skogsägaren, det blir på en större skala ett samhällsproblem då vi har räknat med att våra utsläpp ska lagras in i dessa skogar, skriver Haidi Andersson.

Liksom för fastlagsbullen kan vi inte heller bara fokusera på en sak. En exemplarisk mandelmassa, men en i övrigt dålig bulle och grädde, ger ingen bra helhet. Vi behöver stärka vår förmåga brett och tänka såväl resiliens, för att kunna anpassa oss efter olika kriser, som robusthet, för att kontinuerligt kunna försörja oss med livsmedel, skriver Jenny Asplund.

Jag ser beteslagstiftningen som ett enormt hot mot den fria företagsamheten och en stor konkurrensnackdel gentemot stora delar av övriga Europa, skriver Adam Gruvæus.

Utan en tydlig ersättningsrätt och sunda incitament så förlorar alla, skogsägarna, den biologiska mångfalden och inte minst samhället som inte använder våra gemensamma pengar på bästa sätt, skriver Paul Christensson.

Vi har i skrivande stund ingen livsmedelsstrategi på plats, vi har väntat på en uppdatering av den länge nu. Men trots att risken för konflikt och allvarliga marknadsstörningar inte varit såhär stora i modern tid, lyckas inte politiken enas om strategin. Det gör mig mycket bekymrad, skriver Palle Borgström.

När jag på senaste tiden presenterat mig och mitt företag i olika sammanhang är den ständiga reaktionen en bekymrad kommentar om storleksrationalisering. Det verkar ha blivit en sanning att gårdar med fler än hundra kor benämns som industrier och många menar att utvecklingen är problematisk, skriver Katarina Wolf.

En av de allra viktigaste av kriser, att fler väljer att lägga ner och att färre väljer att starta upp lantbruk, behöver motverkas så snart som möjligt. Har vi inte inhemsk livsmedelsproduktion i tillräcklig utsträckning är det inte mycket annat som spelar roll, skriver Ida Frankenberg.